Jag ska nog lyckas

Jag har någonting att berätta för dig. Någonting viktigt.
      Det jag ska säga till dig har varit lätt att komma fram till. Faktum är jag bestämde mig på bara några minuter. Men även om det var ett lätt beslut så kan jag ändå inte hjälpa att känna lite sorg och vemod.
      Vi hade några stormiga nätter, du och jag. Vi klickade direkt den där kvällen för några veckor sedan. Det var kärlek vid första kontakten - och tiden med dig har varit så lättsam och enkel och rolig, att jag inte ens kan komma ihåg när vi träffades för första gången. Det var rent och otvunget.
      Ett tag trodde jag att det var du och jag för alltid. En början på en underbar vänskap. Men nu känner jag att...vi har vuxit ifrån varandra. Om man nu kan göra det på så kort tid. Jag känner att det bästa för oss vore  att träffa nya bekantskaper, i en annan miljö, i en annan tid. Jag tror det blir bäst så.
      Kanske att vi stöter på varandra igen, någon gång i dimmans mörka korridorer. Vem vet - kanske vi hittar tillbaka till varandra i framtiden? Men just nu känner jag att vi bör gå åt varsitt håll.
      Så därför, Baileys, säger jag nu farväl.
      Jag kommer aldrig att glömma min tid med dig.