Jag ska nog lyckas

Milda Matilda - det har varit dågra dramatiska dygn.
      Okej. Det började i måndags kväll. Jag och Mr.Tequila satt ensamma hemma i lyan och tittade på tv medan Hilke och Vampyren var ute och handlade. Då plötsligt knackade det på dörren. Mr.Tequila öppnade - och där ute stod en morrande schäfer. En mördarmaskin utan dess like. Det var The Landlord - hyresvärden.
     Efter att ha skrikit och spottat på Mr.Tequila under några minuter så förstod vi tillsist vad hans ärende var. Vi skulle ut ur huset!
     Meningen var att vi skulle få bo där några dagar tills vi fixat en lägenhet, och det var The Landlord med på. Men nu hade han ändrat sig, och då lät det bara:
- NI FÅR IKKE - IKKE - BO HÄR!!!! PACKA ERA VÄSKOR!!!!! NUUUUU!!!!
    Mr.Tequila försökte med att "vi redan hade bott här i tre dagar", men:
- NEJ!! NEJ!! NEJ!! IKKE!!!!!! IKKE DET!!!!
    Så därmed var vi körda. Vi hade inget jobb och ingenstans att sova. Vi fasade för det värsta.
    Då klev hon in i handlingarna. Super-Hilke.
    Hon satt länge i telefonen, det kändes som en evighet, men när hon kom ner från trapporna och in till oss ledsna hundar som satt framför teven så var det med en räddning. Inte bara hade hon fixat boende åt oss för några nätter framåt - hon hade även stämt träff med en hyresvärd för en visning av en lägenhet nästa dag. Vilken hjälte!
    Så vi sov en sista natt hos jenterna, och på tisdagen packade vi våra väskor på nytt. En busstur och en bilresa bland bergen senare så var vi på en lägenhetsvisning - och vilken lägenhet det var! Det var kärlek vid första ögonkastet. Döm av våran förvåning då vi några minuter senare hade skrivit på kontraktet till lägenheten...
    Därmed var våran förtvivlan förbytt mot total lycka. Enda kruxet är att vi inte får flytta in i lägenheten förrän 28 november. Med andra ord, en vecka utan fast boende.
    Nu hade ju Super-Hilke fixat så att vi skulle få bo en natt hos Sandra, och eventuellt några nätter hos Kine Solberg hemma hos hennes föräldrar. Men då vi kände oss väldigt obekväma med att tränga oss på bara sådär så försökte vi hitta andra alternativ. Lösningen blev att ta in på ett billigt vandrarhem. Så nu bor vi på Marken Gjestehus, vilket är en...udda upplevelse. Sängarna knakar och gnisslar som barnvagn från medeltiden, och klockan 9.00 i morse så blev vi väckta av en domedags-väckarklocka som tjöt i hela byggnade. Vi trodde på allvar att det var ett larm om att Jorden skulle gå under - men vi vet fortfarande inte vad det var.
       Igår sov vi ensamma i ett fyrabäddars-rum, men idag var det bokat så nu sover vi med två fransmän, två norrmän och en kille som sitter bakom mig nu och läser tidningen. Vet ej vart han kommer ifrån. Han har inte sagt ett ljud.
      Imorgon får vi dock vara ensamma igen i ett fyrabäddars-rum, men på torsdag blir det gemensamt rum igen. Som en jävla jojo. Fy fan vad skönt det ska bli att flytta in i lägenheten.
      Det var några krisiga timmar där ett tag - men tack vare Super-Hilke så ordnade det sig.

Annars då?
     Tja, vi gillar Bergen och folket. Finns mycket vackert att vila ögonen på...
      Jobbmässigt ser det ljus ut också. Pågarna lämnade in sina CV:n igår och väntar nu på att Manpower ska höra av sig.
      Vi börjar även sakta men säkert behärska det norska språket. Eller åtminstone alla utom Mr.Tequila och Vampyren. Mr.Tequila är livsfarlig. Han svarar JA på saker som han inte har en aning om vad svarar på.
      Dessutom har vi förbrukat alla våra Bergen-skämt. Det är nu strängt förbjudet att skämta om berg.