Min andra mamma
Min mor har en dubbelgångare. Det är sant!
Det var för ungefär en månad sedan som jag såg henne första gången. Hon gick neråt längs Drottningvägen, där jag kommer farandes med min bil varje dag vid samma tidpunkt. Allt var identiskt. Gångstilen, kroppshållningen, rörelsemönstret, frisyren...ja, till och med kläderna. Dock ska det tilläggas att alla dessa attributer stämde in bakifrån.
Eftersom att det var "min mamma" som gick där så stannade jag såklart till bredvid henne, och visade upp ett...kanske lite småläskigt leende - som om jag var på jakt efter lite action i sänghalmen.
"Min mamma" tittade inte på mig, även om hon säkert noterade att någon hade smugit upp bredvid henne, och tur var väl det. För "min mamma" var inte min mamma. Det var någon annan. Någon helt annan.
Jag insåg genast mitt misstag och trampade fort som fan på gaspedalen och burnade därifrån med ett skrik.
Men detta var inte enda gången jag fått syn på "min mamma". Oh no, hon dyker upp titt som tätt under mina Drottninggatan-turer. Andra gången jag fick span på henne så saktade jag ner på nytt - men den gången upptäckte jag i tid att jag åter igen var fel ute. Tredje gången bromsade jag till lite lätt - och fjärde gången passerade jag med viss tveksamhet.
Nu tänker jag dock inte ta några risker längre. Oavsett om det verkligen är min mamma som går där eller ej så kommer jag hädanefter mörscha förbi i 110 km/h. På så sätt undviks alla tveksamheter.
Det var för ungefär en månad sedan som jag såg henne första gången. Hon gick neråt längs Drottningvägen, där jag kommer farandes med min bil varje dag vid samma tidpunkt. Allt var identiskt. Gångstilen, kroppshållningen, rörelsemönstret, frisyren...ja, till och med kläderna. Dock ska det tilläggas att alla dessa attributer stämde in bakifrån.
Eftersom att det var "min mamma" som gick där så stannade jag såklart till bredvid henne, och visade upp ett...kanske lite småläskigt leende - som om jag var på jakt efter lite action i sänghalmen.
"Min mamma" tittade inte på mig, även om hon säkert noterade att någon hade smugit upp bredvid henne, och tur var väl det. För "min mamma" var inte min mamma. Det var någon annan. Någon helt annan.
Jag insåg genast mitt misstag och trampade fort som fan på gaspedalen och burnade därifrån med ett skrik.
Men detta var inte enda gången jag fått syn på "min mamma". Oh no, hon dyker upp titt som tätt under mina Drottninggatan-turer. Andra gången jag fick span på henne så saktade jag ner på nytt - men den gången upptäckte jag i tid att jag åter igen var fel ute. Tredje gången bromsade jag till lite lätt - och fjärde gången passerade jag med viss tveksamhet.
Nu tänker jag dock inte ta några risker längre. Oavsett om det verkligen är min mamma som går där eller ej så kommer jag hädanefter mörscha förbi i 110 km/h. På så sätt undviks alla tveksamheter.
Kommentarer
Trackback
