På gång...
Nu är det en hyfsat skön stämning i rum 418. Inga surpittar, förutom en svensk (!) man som bara muttrar och läser sovandes.
Det är 6 personer i rummet. Det är Mozarella, Cheddar, Parmesan, den tjuriga svensken, polacken Krackow (som vi för övrigt misstänker är en torsk som är i Bergen för att ha lite rajtan-tajtan med köpta kvinnor) och sist men inte minst Nelson. Han är från Australien och är en riktigt soft snubbe.
Han säger saker som: "Catch you later, guys", eller: "No, man, that's cool, that's cool", eller: "Alright, nice". En riktig surfare.
För er som inte redan vet om det så har mina gutter äntligen fått jobb, och det blev som väntat på Manpower.
Samtalet kom igår, och idag gör de sin första dag. Tydligen ska de stå och packa kläder någonstans, men vad fan gör det - pengarna ser likadana ut vad fan man än gör.
Hur länge de får stanna är väl lite oklart - men sköter de sina kort rätt så kan det nog bli riktigt bra.
Så då sitter man här. Själv. Nelson gick nyss. What to do? What to do? Har precis läst ut The Dirt, som är den tragiska och intressanta berättelsen om skandal-rockbandet Mötley Crüe - och nu är jag snart halvvägs in berättelsen om Jenna Jameson. Inte lika bra som The Dirt, än så länge.
Nej, allvarligt talat, det går ingen nöd på mig. Jag har läget under kontroll. Skrivandet har så smått påbörjats, och jag har börjat lägga pusselbitar för att få ihop en röd tråd.
Jag vet inte om man kan kalla gårdagens text för ett smakprov - men det är inte omöjligt att det är en hint om vad som komma skall.
Det är 6 personer i rummet. Det är Mozarella, Cheddar, Parmesan, den tjuriga svensken, polacken Krackow (som vi för övrigt misstänker är en torsk som är i Bergen för att ha lite rajtan-tajtan med köpta kvinnor) och sist men inte minst Nelson. Han är från Australien och är en riktigt soft snubbe.
Han säger saker som: "Catch you later, guys", eller: "No, man, that's cool, that's cool", eller: "Alright, nice". En riktig surfare.
För er som inte redan vet om det så har mina gutter äntligen fått jobb, och det blev som väntat på Manpower.
Samtalet kom igår, och idag gör de sin första dag. Tydligen ska de stå och packa kläder någonstans, men vad fan gör det - pengarna ser likadana ut vad fan man än gör.
Hur länge de får stanna är väl lite oklart - men sköter de sina kort rätt så kan det nog bli riktigt bra.
Så då sitter man här. Själv. Nelson gick nyss. What to do? What to do? Har precis läst ut The Dirt, som är den tragiska och intressanta berättelsen om skandal-rockbandet Mötley Crüe - och nu är jag snart halvvägs in berättelsen om Jenna Jameson. Inte lika bra som The Dirt, än så länge.
Nej, allvarligt talat, det går ingen nöd på mig. Jag har läget under kontroll. Skrivandet har så smått påbörjats, och jag har börjat lägga pusselbitar för att få ihop en röd tråd.
Jag vet inte om man kan kalla gårdagens text för ett smakprov - men det är inte omöjligt att det är en hint om vad som komma skall.
Kommentarer
Trackback
