Jag ska nog lyckas

Det är alltid roligt att träffa Vampyren. Han har sådana trevliga upptåg för sig hela tiden.
    Igår när jag kom ner till träningen så möttes jag av att han satt och pillade på sin stortå. Till sin vana trogen så hade dess nagel fått ta emot ohyggligt med stryk - den var helt jävla misshandlad - och Vampyren ansåg därför att det var läge att skona den från sitt lidande. 
    Han ryckte helt enkelt bort skiten och kastade den på Kålhuvet' III.
    Jag hatar när man håller på med naglar rent allmänt - och trasiga naglar i synnerhet. Det finns inget värre. Jag svimmar nästan då. Men inte Vampyren. Han bara gör en liten grimas och sedan rycker han till. Sedan går han lugn och lättad därifrån. Ungefär som efter att man varit riktigt skitnödig och sedan har "tagit hand om det".
    Fy fan.