Mannen vars kropp just fått en citron-chock
"Åke" är snäll. Jag fick en tub skink-ost av honom.
Annars sprang jag över en rolig upptäckt idag. Jag har fortfarande inte kommit över min telefon-skräck.
Eller...egentligen, fast egentligen inte. På ett sätt.
Röstmässigt och känslomässigt sett har jag, så gott som, kommit över det. Men mitt undermedvetna har dock lyckats gå runt systemet. Min osäkerhet ter sig därför på ett annat sätt.
Det som händer är att jag, när samtalet har inletts, börjar åma mig. Inte i rösten - men med kroppen. Den telefonfria handen sprattlar som en gädda på land, far upp och ner, i ansiktet - över huvudet - ner i nacken - in under tröjan. Samtidigt vrider sig min kropp ungefär 360 grader. Jag studsar på stolen, skjuter ifrån mig från skrivbordet, snurrar runt. Jag vecklar ihop min kropp som en papperslapp.
Allt detta medan jag lotsar mig igenom samtalet - med en röst lika lugn som en filbunke.
