So happy together...
Ja, som sagt så vann vi igår i derbyt mot Kolsva. Men det var inte på något imponerande sätt, och faktum är att vi hade lite flyt att Kolsva inte lyckades göra fler mål i andra halvlek.
Men, men... skit samma - vi vann och nästa match får vi se till att ha mer fokus på uppgiften.
Efter matchen var det lag-middag med fläskfilé och potatisgratäng på menyn. Lyckat och gott.
Sedan följde ett surrande. Visst kan det vara svinkul att snacka skit ibland - men igår kändes det som att det mesta stod stilla. Därför vek jag, Vampyren och Stiffa av runt åtta-tiden, vilket inte var så populärt ifrån alla håll.
Jag skämdes lite i bilen in till E-tuna, men väl hemma hos Bläckfisken och Mr.Tequila så började det gå över. Än bättre blev det sedan när telefonen ringde. Det var Bot-mannen. Han var sur - men han var också utanför Bläckfiskens port och krävde portkoden in.
Minuten senare ramlade han in - och med sig hade han dragit Lagledare Körberg, Steve och Christian Ruutu. En glad Christian Ruutu. Öppningsfrasen "Hej Calle Kukskalle!" satte ribban för kvällen.
Det blev lite Buzz, lite Springsteen, lite Maiden, lite Robbie Williams och lite Noice - sedan for vi ut i dimman. Första stoppet var Grappa, innan Riddarna drog vidare. Riddarna minus jag, som stannade kvar med Seniorerna. Tillsammans blev vi Drömfemman.
Harrys var nästa anhalt, där jag inte behövde legga för att komma in. Mustaschen? Snart hade Steve fixat både läsk och ett bord åt oss - and the bar was officially open. Där fick jag mig en riktigt trevlig kväll.
En taxitur senare var man hemma i Kungsör igen - och 1000 spänn fattigare. Självklart åkte jag på att betala taxin - och eftersom att han inte tog mitt kort så var vi tvungna att åka upp på byn för att hämta ut pengar. Där var en automat trasig, och den andra automaten tog inte mitt kort. Då fick jag lite små-panik, och övervägde för en kort stund att ta till flykten. Men det hade nog inte varit så smart, vilket jag snabbt kom på - och tillslut fungerade den ena automaten och taxi-jäveln kunde därmed betalas.
Generös som jag är så gav jag chauffören lite dricks. 1 170 kr, närmare bestämt. Dock började jag ganska snabbt fundera på hur mycket jag hade betalat egentligen, och efter en stund böjde jag mig över hans axel. I handen höll han fyra 500-sedlar, varpå jag genast krävde två av dem tillbaka. Så generös är jag inte.
Angående resten av Riddarna så hade de haft en sådär-kväll. Ömsom kul, ömsom mindre kul.
En sak som definitivt var mindre kul var Mr.Tequilas senare del av natten. Påtända bråkmakare är inget man vill råka ut för - men som tur är visade Mr.Tequila killer-instinkt och lyckades avvärja det hotfulla. Fan vet vad som kunde ha hänt.
Usch. Så jävla onödigt och obehagligt.
