The one that got away...



Jag har ett drömköp.
      Den här jackan är det snyggaste, coolaste, råaste, ballaste, häftigaste plagg jag någonsin har sett.
      Det finns tre personer i världen som har sådan här jacka (såvitt jag har sett, alltså.) Det är Julian Casablancas, sångaren i The Strokes - det är Kristofer Östergren, sångaren i Melody club - och det är Henrik Berggren, sångaren i Broder Daniel.
      Den otroliga aura som omger dessa personer i denna jacka är obeskrivlig. Jag vill bara gråta åt dess skönhet - och av avund. För en gång i tiden var den min. I två timmar.
      Saken var den att jackan på bilden låg ute på Tradera - till min lyckliga upptäckt. Det här var 3-4 år sedan, och på den tiden var jag extremt färsk gällande hur man handlar på Tradera.
      Jackan låg ute för 40 kr, utan att någon hade bjudit på den. Om två timmar skulle deadlinen vara förbi. "BINGO!", hördes det i mitt huvud - och jag darrade av skräck och glädje då jag la budet på jackan som snart skulle få varenda sate att sukta efter mig.
      Jag bjöd 41 kr och loggade sedan ut.
      "Ha ha!", tänkte jag medan jag dansade runt i huset. "Tänk vad många idioter som kommer att gråta över den missade chansen att köpa denna jacka för fjuttiga 41 kr. Jag har lurat dem alla. JAAAAAAAAA!!!!!"
      Nästa kväll loggade jag in på Tradera igen för att få mitt köp bekräftat. Men resultatet blev en käftsmäll som ömmar än idag.
     Jackan hade gått för dryga 500 spänn.
     Jag kunde inte förstå vad som hade hänt. Det var ju jag som bjöd på jackan - vem kan möjligtvis ha sett den mer än jag. Vem fan kan ha bjudit över. Jag trodde ju att jag var ensam om den.
     Men det var jag inte. I min naivitet så trodde jag förstås att jag var den enda personen i hela världen som var inne på Tradera och letade efter fynd. Allra helst trodde jag att jag var den enda som var intresserad av jackan. Snacka om rookie-misstag. Som en 2-åring i en godisaffär. Fy fan vad jag skämmdes och grämde mig.
     Hade jag vetat om att det skulle bli en bud-duell så hade jag givetvis gett mig in i leken med råge. Jag hade lätt bjudit över 1 500 spänn för jackan. Så mycket ville jag ha den. Inte 41-kronor-så-här-mycket-vill-jag-ha-den.
     Sedan dess har jag inte sett röken av jackan. Någonstans. Jag har fan letat över hela jävla internet, över hela jävla världen, men den finns fan ingenstans.
     Men jag vägrar ge upp. Jag ska ha den där jackan. Om det så blir det sista jag gör. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0