Amoniak?
Shait...
Jag är definitivt ingen fucking morgonmänniska. Det spelar ingen roll vad jag gör - ju tidigare jag går och lägger mig desto tröttare blir jag på morgonen. Med andra ord, mer sömn = mer tröttma.
Det ställer till lite problem för mig. Eftersom att vi kan flexa lite smått på jobbet så har det lett till att jag ligger back fyra timmar på mitt flexsaldo. Inte bra. Därför har jag tänkt att jag ska ta igen det på morgonen genom att börja 45 minuter tidigare varje dag. 07.15, rättare sagt.
Tanken är då att jag ska gå upp klockan 06.00 på morgonen för att ha tid att äta gröt, dricka kaffe, läsa tidningen och duscha i lugnan ro. Dessvärre har denna planering aldrig följts hittills.
Jag brukar gå upp klockan sex förvisso. Min väckarklocka är, noga uträknat, placerad i andra sidan av mitt rum, vilket gör att jag måste släpa mig ur sängen. Men det slutar alltid med att jag står där i mitt rum i 10 sekunder, tittar på min säng och tänker: "Undrar hur skönt det skulle vara att lägga sig igen? Bara en liten stund...". Så då kryper jag ner i min varma koja igen och somnar om.
06.30 ringer klockan igen. "Bara en liten stund till...". Klockan 07.00 ringer klockan åter igen. "Naaawh...lite till." - tills jag slutligen måste gå upp klockan 07.30.
Därmed finns det ingen tid till att varken äta gröt eller läsa tidningen. Kaffet får kastas i, vilket inte är snällt mot min hals - och duschen får vara i högst några minuter.
5-10 minuter efter åtta släntrar jag in på jobbet - och mitt flexsaldo fortsätter att ticka iväg åt helt fel håll.
Jag är definitivt ingen fucking morgonmänniska. Det spelar ingen roll vad jag gör - ju tidigare jag går och lägger mig desto tröttare blir jag på morgonen. Med andra ord, mer sömn = mer tröttma.
Det ställer till lite problem för mig. Eftersom att vi kan flexa lite smått på jobbet så har det lett till att jag ligger back fyra timmar på mitt flexsaldo. Inte bra. Därför har jag tänkt att jag ska ta igen det på morgonen genom att börja 45 minuter tidigare varje dag. 07.15, rättare sagt.
Tanken är då att jag ska gå upp klockan 06.00 på morgonen för att ha tid att äta gröt, dricka kaffe, läsa tidningen och duscha i lugnan ro. Dessvärre har denna planering aldrig följts hittills.
Jag brukar gå upp klockan sex förvisso. Min väckarklocka är, noga uträknat, placerad i andra sidan av mitt rum, vilket gör att jag måste släpa mig ur sängen. Men det slutar alltid med att jag står där i mitt rum i 10 sekunder, tittar på min säng och tänker: "Undrar hur skönt det skulle vara att lägga sig igen? Bara en liten stund...". Så då kryper jag ner i min varma koja igen och somnar om.
06.30 ringer klockan igen. "Bara en liten stund till...". Klockan 07.00 ringer klockan åter igen. "Naaawh...lite till." - tills jag slutligen måste gå upp klockan 07.30.
Därmed finns det ingen tid till att varken äta gröt eller läsa tidningen. Kaffet får kastas i, vilket inte är snällt mot min hals - och duschen får vara i högst några minuter.
5-10 minuter efter åtta släntrar jag in på jobbet - och mitt flexsaldo fortsätter att ticka iväg åt helt fel håll.
Kommentarer
Trackback
