Jag ska nog lyckas

Vi gjorde det! Vi fucking gjorde det!
      Kungsörs BK är tillbaka i division 3!!!

6-0 mot Skinnsberg - samtidigt som Hamre och Hallstahammar tappade poäng i respektives matcher - betyder att seriesegern är ett faktum.
     För ett år sedan befann man sig i en mardröm. Det som absolut inte fick hända var skrämmande nära.
     Nedflyttning. 
     Vi, KBK, som degraderats ifrån tvåan var ju favorit-tippade av så gott som alla - och även om vi inte hade en uttalad målsättning att ta oss tillbaka omgående så fanns det ju i alla fall inte på kartan att vi skulle kämpa i bottenträsket.
     Men så blev det - och trots en stark uppryckning på slutet, där målkvoten blev skillanden mellan förnyat kontrakt och kvalspel, så räckte det inte hela vägen.
     Maskinen KBK föll neråt i systemet än en gång.
     Dock fanns det, inofficiellt förvisso, en klar målsättning från början denna gång. Vi skulle bara tillbaka.
     Nu är vi tillbaka. Trots att det återstår fem omgångar av serien. Gôtt.

Känslan är...konstig.
     Självklart är jag överycklig. Men då vi lett serien i princip från start tills nu, och med våran förlustfria vårsäsong, så har det känts så pass säkert hela tiden - så nu när vi står här som seriesegrare så vill den enorma glädjen inte infinna sig.
     Jag hade sett det framför mig - lagkamrater som kramas, champagne som sprutas, styrelsemedlemmar som skakar tass, tal som får alla att skratta. En enorm jävla glädjeyra helt enkelt.
     Men så är det också onsdag. Imorgon är det torsdag.
     En bastu och en Trocadero tillsammans med Kaggen och Bot-mannen fick räcka. Kanske att det kommer senare. Kanske är det så att jag inte förstått det än. Kanske är det så att ingen har det?
     Stoltheten, däremot. Den är obeskrivlig.