Jag ska nog lyckas

Ja, ikväll skulle det så äntligen avgöras vem av oss bröder lagar bäst mat. Sist ut i brödramästerskapet i matlagning var - jag.
      Jag ska erkänna att jag var lite orolig. Både Lillebror och Storebror hade knåpat ihop fina maträtter, och jag gick faktiskt länge och klurade på vad jag skulle hitta på. Men så bestämde jag mig för att satsa på ett säkert, och tidigare med framgång beprövat, kort. Jag skulle laga min beröma fiskgryta.

Det var fokus från början. Ingenting fick gå fel. Ett väldigt viktigt statement stod på spel.




Det bästa med den här grytan, förutom att den smakar något så djävulskt gott, är att den doftar himmelskt. Speciellt när man fräser löken.




Men trots att jag var lite ängslig så kände jag ingen oro. Jag visste att jag satt på ett fantastiskt triumfkort. Titta hur cool och självsäker jag ser ut att vara.




Fast speciellt ordningsam var jag inte. Det låg lökar och saltkar och torskar och kryddmått lite varstans. Men det blir så när man lagar mat med passion och inlevelse.




Det var med en mors kärlek till sitt barn som jag betraktade skapelse. Jag vakade över grytan som om det vore det käraste jag har i livet.




Och visst är den vacker? Visst ser den oemotståndligt god ut?




Skräcken lyste i brödernas ögon. De visste att de snart skulle få uppleva någonting alldeles fantastiskt. Någonting de aldrig varit med om förut. Någonting magiskt.




Grytan fick också enbart positivt reaktioner. Storebror mumlade någonting om att han skulle vilja ha haft pasta till, men jag förstod aldrig riktigt vad han menade. Lillebror försökte och försökte och försökte hitta saker att anmärka på, men det blev liksom aldrig någonting av det. Han var som en söt liten hundvalp som förgäves försökte få uppmärksamhet.




Så här gott tyckte till exempel Far att det var. Nästintill kliniskt rent på tallriken. Man skulle kunna göra hjärnoperationer i Fars skål.




Så hur slutade mästerskapet då?
    Så här sa Mor:

"Lillebror gjorde en väldigt lyckad potatisgratäng, men det kunde ha varit lite mer "fart" i såsen och kryddningen. Storebror gjorde den enklaste maträtten, men han gjorde den väldigt bra. Dock går det att utveckla den lite grand. Jag gjorde den svåraste maträtten - och det gjorde jag riktigt bra".

Vi hade lite svårt att tolka en vinnare i den sammanfattningen - men jag läste mellan raderna och för mig så var det solklart att Mor hade valt mig som vinnare.
     Far var fin. Han hånade Mor för att hon var så diplomatiskt, sedan sa han själv så här:

"Ärligt talat så överraskade ni alla tre. Ni gjorde det jättebra allihopa".

Jaha? Vad betyder det? Diplomatisk var ordet...
     Nej, jag tar mig friheten att kora mig själv till vinnare. Helt objektivt sett, alltså.
     Att denna måltid sedan är den enda avancerade maträtten jag kan göra - det är en helt annan femma.