Jag ska nog lyckas

Jag tycker det är intressant med det här hur folk förändras. Eller...jag tycker det är intressant med det här hur jag förändras. Eller, va fan...jag tycker det är intressant att kolla hur mitt hår förändras från år till år och från månad till månad.
       Jag tycker om det faktum att det just förändras. Jag vill inte se likadan ut hela tiden. Jag tittade igenom en massa bilder på mig på Facebook, och där såg mitt hår annorlunda ut från bild till bild. Ena stunden var jag rakad, nästa hade jag hår till axlarna, ena stunden var jag ljus, nästa var jag mörk, ena stunden hade jag knappt någon lugg alls, nästa hade jag typ bara lugg. Det är jag glad för. Jag vill vara en form av kameleont.
        Titta bara här hur det sett ut sedan förra hösten:




Först hade jag, relativt, långt. Lite sunkigt och skitigt, sådär.




Sedan vid jul var det kort och lite mer städat.




Därefter blev det lite längre med en hyfsat tung backslick.




Sedan i februari/mars råkade jag klippa lite snett i nacken, och då blev det till att raka.




Därefter växte det till sig och blev sexigt värre. Japp.




Luggen blev länge och uppåtstylad, och näshåret fick växa fritt ett tag.




Sedan lät jag håret "ligga" fram till förra veckan då jag putsade till det lite på sidorna och i nacken.




Och där är vi alltså nu. Nu är det bara att vänta. Vänta på att luggen ska rusa förbi resten av håret och ta ledningen.