Kap. "Vind, blod och vågor" 3/5

"Alla sommarnätter jag sett fram emot, de har försvunnit i en vind. Och det blåser ganska hårt nu. Precis som hela sommaren.
     Fast jag lovade att säga allt så är det lättare sagt än gjort. Nu är jag trött på mina lögner. Jag tror det är dags att tala ut. Men för att tjäna på att prata så måste man lyssna, och det är ingen som har tid med det. De är för upptagna med att leva. De har för bråttom att dö.
     Så jag biter mig i tungan och min mun är fylld av blod av försök att inte prata med dig.
     Och fast du ler mot mig kan jag bara minnas alla de gånger du misshandlade mig. Du vet jag kräver inte mycket när det handlar om dig. Och fast jag är blind så ser jag dig, och din röst är den enda som når in.
     Jag kan inte hålla tyst. Det var du som blåste iväg.
     Jag tar tåget till Berghamn ibland, för jag tror att du ska stå där. Ute på klipporna. I den där klänningen. Men du står aldrig där. Du kanske har drunknat i vågorna. Eller drunknat i någon annan, för i mig är det låggrunt.
      Men jag slutar aldrig ta tåget. En dag kanske du står där."

Kommentarer
Postat av: viktoria

Utdrag ur boken?

2009-08-26 @ 23:33:38
URL: http://viktoriaj.blogg.se/
Postat av: J

Både ja, nej och kanske :)

2009-08-27 @ 11:17:59
Postat av: Viktoria

Okej din hemliga typ! Men jag tycker det är fint vad det än är.

2009-08-27 @ 14:47:08
URL: http://viktoriaj.blogg.se/
Postat av: J

Tack så mycket. Det gör mig glad att höra...

2009-08-27 @ 15:31:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0