Jag ska nog lyckas

Hemma igen från Karlstad. Värmlänningarna är för härliga ändå. Lite dryga, men oftast väldigt mysiga. Karlstad som stad var väldigt mysigt det också.
     Ja så fick Calle Kusin sin Linda. Eller "prinsen fick sin prinsessa" som så många skålade igår. Hela bröllopet var verkligen jättebra och jättefint. Från bröllopscermonin till bröllopsmiddagen till bröllopsfesten till dagens bröllopsfika. Men så har de filat och pusslat på kalaset i ett års tid också.
      Vi kom fram till hotellet runt tolvtiden, packade upp och slängde i oss en burgare - och sedan bar det av till kyrkan. Vigseln var fin och mysig, och det bjöds på riktigt vackra sångframträdanden från brudens syskon.
      Efter att de sagt "ja" till varandra så blev det lite kaffe på kyrktrappen, och sedan åkte vi till festlokalen för att skåla i champagne och gå på tipspromenad. Därefter väntade middagen där det bjöds på buffé med alla de sorters läckerheter.
      Det var utspridd bordsplacering och jag hamnade bredvid en av Calles kusiner från "mamma-sidan" och en av Calles kompisar från Kungsör, och mittemot mig hade jag en av Lindas kusiner samt en av Lindas barndomsvänner. Det var "sådär". De surrade på rätt bra men jag satt mestadels tyst. Jag hade svårt att prata med dem, av någon konstig anledning, och det kändes lite stelt. Det var säkert mit fel, men va fan...
       På varje plats låg det en broschyr med lite info om Calle Kusin och Linda, hur de träffades och lite sånt där roligt smått och gott. Sedan fanns det en beskrivning om var och en av gästerna på bröllopet, samt vilken bordsplacering de hade, och det var ett bra sätt att få ett litet hum om alla som var där. Jag hade bordsnummer 16 (såklart) och min beskrivning löd: "Jonatan Björklund - Fotbollsspelande poet och tidningsskribent som söker sin väg i livet. Youtube-artist och Carl-Johans kusin". Det var lite roligt, både "poet" och "Youtube-artist". Folket måste ju ha undrat vad det var för superstar som där smuttade på vinet.
        Under kvällen bjöds det på många fina tal, lite musikframträdanden och lite film från barndomen. Bästa talet levererade nog Lindas far. Han är pastor, men han skulle lika gärna kunna vara ståupp-komiker eller artist. Den karln är helt galen på ett alldeles bedårande sätt. Vid ett tillfälle var jag faktiskt på väg att börja lipa. Det var när han pratade om att han bett för Linda genom åren. Bett om att hon ska få bli lycklig och träffa någon som gör henne varm och glad. Sedan sa han "Och en sak ska du veta, Calle. Jag har blivit bönhörd". Det var så fint och mäktigt och där vattnades mina ögon faktiskt.
         Sedan blev det dans. Eller dans och dans...efter den traditionella bröllopsvalsen så blev det disco. Jag hade först inte tänkt att dansa någonting, men när Kusin Therese drog upp mig på golvet till The Arks Clamour for glamour så var det kört. Då lämnade jag inte golvet.
         Det var bra drag, men när Justin Timberlakes Sexy back drog igång - ja då blev det tokös! Lillebror lärde snabbt Mor några sköna moves, och sedan stod vi där allihopa och pumpade till beatsen. Det var rena rama Harrys-stämningen. Roligast var det när låten Hot hot hot dök upp. Då ställde vi upp hela Familjen Björklund på rad, sedan räknade jag och Lillebror ner "1, 2, 3, 4!!!", och så började vi vagga i takt med Hawaii-rytmerna. De övriga gästerna måste ha undrat vad det var för dåraktig familj som levde rövare - men vi hade skitkul! Storebror filmade det, så jag kanske lägger upp en video framöver.
         Det var ju gratis servering, så det slank ner en och annan öl och ett och annat glas vin. Om det var därför som jag alldeles varmblodig vandrade hem i Karlstad-natten vid halv två-snåret vet jag inte - men jag vet att jag var alldeles varm av kärlek när jag vandrade till hotellet. Det var en sådan vacker kväll på så många sätt och vis.
         Idag blev det sedan fika och presentöppning hemma hos Lindas föräldrar, innan vi satte oss i bilen hem på eftermiddagen. Många skratt och minnen rikare. Det blev allt två roliga dagar det här.