Jag ska nog lyckas

Jag har jobbat nio timmar, 8-17, men det kändes som att dagen var över på 20 minuter. Det börjar närma sig slutet nu för min 111:e sejour ute på Björkliden, och det gäller att spara på sig så många ansikten som möjligt. Jag tror inte att jag återvänder något mer.
    Fast å andra sidan; hur många gånger har jag inte sagt det nu? Men nej...det är nog sista svängen.
    Det bär emot att säga det - men jag är fanimej snart 24 år. Om en dryg månad. Jag har saker jag måste göra, och det känns som att tajmingen aldrig har varit bättre.
    Men jag är en snackare och en drömmare, och ibland står de två sakerna i vägen för verkligheten. Dock känner jag mig mogen, för första gången, att leva upp till snacket.
    Det behöver kanske göra ont ibland för att livet ska bli så pass bra som man vill att det ska vara.