Kap. "Ensamt på toppen" 8/8
"Allt vi hade var tomma löften om att "våga vara vi" och aldrig släppa handen. Men tomma löften lovar alltid mer än vad de kan hålla, och de ljuger så bra. Vi är inte såna som i slutet får varandra.
Om man rusar rakt in så är det lätt att man springer förbi, och om man skyndar långsamt är risken att man inte hinner fram förrän det är för sent. Jag vet inte om jag tror på explosionen, det där "just där och just då"-tillfället, men jag vet att jag inte tycker om eftertänksamheten. Den har mer en ovana att förstöra någonting som skulle kunna vara så bra, snarare än att rädda någonting som skulle kunna vara så fel.
Och jag har tänkt så mycket i mitt liv. Jag skulle behöva bli lite mer dum i huvudet. Only fools rush in, och jag tänker som så att det kanske går att rusa för att att sedan långsamt sakta ner. Lagom till The end of the road. Tillsammans.
Jag tänker på Anders och undrar hur det var för honom. Jag har alltid beundrat honom och alltid velat haft det han hade. Jag undrar om han fick vara med om explosionen.
På jobbet kallar de mig Singelkingen, för det vet hur mycket jag ramlar runt på helgerna. Men de vet inte hur mycket jag avskyr det namnet. Det skär som knivar i öronen varje gång jag hör det, och jag hatar allt vad det står för. Men så är jag också den enda singeln på jobbet. En ensam kung i ett land utav förhållanden.
Hail to the king."
Om man rusar rakt in så är det lätt att man springer förbi, och om man skyndar långsamt är risken att man inte hinner fram förrän det är för sent. Jag vet inte om jag tror på explosionen, det där "just där och just då"-tillfället, men jag vet att jag inte tycker om eftertänksamheten. Den har mer en ovana att förstöra någonting som skulle kunna vara så bra, snarare än att rädda någonting som skulle kunna vara så fel.
Och jag har tänkt så mycket i mitt liv. Jag skulle behöva bli lite mer dum i huvudet. Only fools rush in, och jag tänker som så att det kanske går att rusa för att att sedan långsamt sakta ner. Lagom till The end of the road. Tillsammans.
Jag tänker på Anders och undrar hur det var för honom. Jag har alltid beundrat honom och alltid velat haft det han hade. Jag undrar om han fick vara med om explosionen.
På jobbet kallar de mig Singelkingen, för det vet hur mycket jag ramlar runt på helgerna. Men de vet inte hur mycket jag avskyr det namnet. Det skär som knivar i öronen varje gång jag hör det, och jag hatar allt vad det står för. Men så är jag också den enda singeln på jobbet. En ensam kung i ett land utav förhållanden.
Hail to the king."
Kommentarer
Trackback
