Jag ska nog lyckas

Det här var igår. Regn och vattenpölar som var djupare och större än Atlanten. Men tror ni kidsen tänker "Usch och fy för allt regn!"? Nej, de tänker "Hurra! Här ska dykas!". Vilken härlig inställning, ändå.
    Fast faktum är att regn inte stör mig, rent praktiskt sett. Det som stör mig är det gråa, tråkiga och kalla som kommer med skiten. Hösten kan vara fin - men den kan också vara fruktansvärt djävulsk.
    Eller är det höst? Det är ju fanimej 1 december idag. Vinter, med andra ord. Men jag har svårt att kalla detta för vinter. Jag vet inte vad det är.
    Kanske är det någonting som behövs för att vi ska kunna uppskatta det gröna och varma lite bättre.

Edit:
Men idag skiner ju solen - och med den känns saker och ting genast lite lättare.
    På kafferasten skrev jag fyra-fem sidor i min lilla anteckningsbok som jag alltid har med mig. Bara sådär.