Jag ska nog lyckas

Igår kväll var det smygpremiär på semlan hemma hos Björklunds. Mor hade bakat egna - vet inte om det var första gången, kanske - och nu ville hon "testa" dem på mig och Far.
     Jag är vanligtvis inte så förtjust i semlor - en om året räcker gott och väl - men de här var faktiskt riktigt goda och jag mosade i mig semlan på några sekunder.
     Far var lite mer misstänksam. Han tittade på sin semla, tog lite grädde på fingret, smakade, och sedan sa han "Tack!". Därefter skrattade han och slukade den stackars semlan.