Ormarnas bästa vän
Läste på expressen.se om en kille i Landskrona som fick lite oväntat besök i sitt badrum. Ur golvbrunnen kröp nämligen en meterlång boaorm upp och hälsade på - till mannens antagligen stora förvåning.
Detta fick mig att skratta och samtidigt äcklas. Ingenting jag skulle vilja vara med om. Jag skulle ha blivit livrädd.
Dock vet jag en person som skulle ha blivit räddare. Min far. Världens mest ormrädda människa. Han hade tagit bilen och kört 20 mil härifrån om det hade varit vårat badrum som fått ormbesök. Eller också hade han gått ut i förrådet och hämtat ykan och förvandlat både ormen och badrumsgolvet till småflisor.
Jag vet inte varifrån denna ormskräck bottnar hos Far. Kanske hade han någon traumatisk upplevelse i sin barndom med någon kopparorm, eller också hatar han bara de slingriga små krypen innerligt och hjärtligt. Trots detta sitter han envist varje kväll och tittar på olika djurprogram om ormar och småskyrp. Med händerna för ögonen sitter han med skräckblandad förtjusning, och då och då vräker han ur sig "ÅH FYYY FAAAN! Kom och kolla på den här ormjäveln!".
Denna ormskräck har jag och Lillebror alltid varit road av. Då och då när Far inte är beredd brukar vi skoja och lägga en gummiorm bredvid honom - och den reaktionen från Far när han upptäcker ormen, den är obetalbar.
Men roligast var ändå på en semester i Bulgarien för några år sedan. Vi hade hyrt en golfbil som vi åkte runt med nere på strandpromenaden. Bland alla restauranger och affärer fanns det också människor som gick runt med ormar runt halsen, som man fick klappa eller hänga runt sin egen hals mot betalning. Detta var ingenting som Far ville prova på, men en gång var det nära ändå.
Golfbilen som vi åkte i var nämligen ganska opålitlig, och rätt som det var så kunde den lägga av och stanna, varpå man fick springa bakom och putta igång den. Just detta inträffade preics bredvid en sådan här "ormmänniska", och när bilen stannade började han gå mot Far med ormen i högsta hugg.
Far upptäckte detta direkt och skrek "KÖR! KÖR! KÖR FÖR FAN, KÖR!". Ormmänniskan hann dock fram till bilen innan vi kunde köra därifrån - och vad tror ni Far gör då? Jo, han gav den där stackars ormen en rak höger så att den segalde ner mot marken - sedan körde vi fort som fan därifrån.
Närmare att klappa en orm än så har nog Far aldrig varit.
Detta fick mig att skratta och samtidigt äcklas. Ingenting jag skulle vilja vara med om. Jag skulle ha blivit livrädd.
Dock vet jag en person som skulle ha blivit räddare. Min far. Världens mest ormrädda människa. Han hade tagit bilen och kört 20 mil härifrån om det hade varit vårat badrum som fått ormbesök. Eller också hade han gått ut i förrådet och hämtat ykan och förvandlat både ormen och badrumsgolvet till småflisor.
Jag vet inte varifrån denna ormskräck bottnar hos Far. Kanske hade han någon traumatisk upplevelse i sin barndom med någon kopparorm, eller också hatar han bara de slingriga små krypen innerligt och hjärtligt. Trots detta sitter han envist varje kväll och tittar på olika djurprogram om ormar och småskyrp. Med händerna för ögonen sitter han med skräckblandad förtjusning, och då och då vräker han ur sig "ÅH FYYY FAAAN! Kom och kolla på den här ormjäveln!".
Denna ormskräck har jag och Lillebror alltid varit road av. Då och då när Far inte är beredd brukar vi skoja och lägga en gummiorm bredvid honom - och den reaktionen från Far när han upptäcker ormen, den är obetalbar.
Men roligast var ändå på en semester i Bulgarien för några år sedan. Vi hade hyrt en golfbil som vi åkte runt med nere på strandpromenaden. Bland alla restauranger och affärer fanns det också människor som gick runt med ormar runt halsen, som man fick klappa eller hänga runt sin egen hals mot betalning. Detta var ingenting som Far ville prova på, men en gång var det nära ändå.
Golfbilen som vi åkte i var nämligen ganska opålitlig, och rätt som det var så kunde den lägga av och stanna, varpå man fick springa bakom och putta igång den. Just detta inträffade preics bredvid en sådan här "ormmänniska", och när bilen stannade började han gå mot Far med ormen i högsta hugg.
Far upptäckte detta direkt och skrek "KÖR! KÖR! KÖR FÖR FAN, KÖR!". Ormmänniskan hann dock fram till bilen innan vi kunde köra därifrån - och vad tror ni Far gör då? Jo, han gav den där stackars ormen en rak höger så att den segalde ner mot marken - sedan körde vi fort som fan därifrån.
Närmare att klappa en orm än så har nog Far aldrig varit.
Kommentarer
Trackback
