Det kan bara bli bättre
Melodifestivalen, ja...
Igår var det alltså premiär för vad som brukar vara årets tv-händelse i Sverige, om man ser till antalet tittare - och idag kom domen ifrån folket och media.
"Skandal."
De nya reglerna för röstningen, samt den nya internationella juryn, tycks ha retat gallfebern på den svenska befolkningen, som inte gillar det nya upplägget.
Visst är det lite krångligare, men va fan; är folk dumma i huvudet? Det är väl inte så svårt. Det är ju bara att rösta på det bidraget som man gillar bäst?!
Fem låtar går vidare efter första omröstningen - inget nytt där - och därefter får de fyra bidragen som fått flest röster tävla mot varandra i två dueller. Två låtar ställs mot varandra - den som vinner går till final och den som förlorar går till andra chansen.
Sedan kan jag hålla med om att idén med den internatiolla juryn är meningslös. De utser en låt som de tycker ska gå till final - och i det här fallet blev det en låt som redan hade gått till andra chansen. Vad fan är poängen med det?
Nog om det. Jag har altid gillat Melodifestivalen, speciellt efter att de gjorde om tävligen med fyra delfinaler. Det brukar vara glamouröst och pampigt. Men i år är det...annorlunda.
Det känns platt, grått och trist, och inte det minsta glamouröst. Hela inramningen känns som en något större lokal talang-tävling. Inget ont om Petra Mede, jag gillar verkligen hennes bitska och fräcka humor, men jag saknar Kristian Luuk.
...och gårdagens låtar sög totalt. Här är mina omdömen.
Nina Söderquist: "Nej, usch."
Han den där Jimmy Jansson-kopian: "Nej, nej, nej, jättemycket nej. Fy fan! Blä!"
Shirley Clamp: "Bästa schalger-låten, men rösten höll tyvärr inte. Dock borde hon fått gått till Andra chansen. Nu kom hon sist, och det är ett praktfiasko för hennes del."
Scotts: "Töntig dansbands-schlager. Eller vad sägs om den här textraden: "Jag vill att vår kärlek ska brinna längre än ett tomtebloss". Inte ok."
Emilia: "Kvällens skräll då hon gick till Globen. En lagomt mysig och trallig låt, men inget märkvärdigt."
Alcazar: "Mer väntat att de skulle gå till Globen, men jag är inget fan av gay-disco. Speciellt inte dålig gay-disco."
Caroline af Ugglas: "Bästa låten. Rent schlager-mässigt var det den sämsta låten, men enligt min musiksmak var den bäst. Gick till andra chansen och fick internatiollan juryns röst."
Marie Sernholt: "Ganska catchy refräng. Borde ha varit bland de fyra bästa, men hamnade sexa. Även det ett litet fiasko."
Caroline af Ugglas fick alltså internationella juryns röst, och med tanke på att den låten var mest udda och minst schalger så kan man ju börja undra om juryn här försöker att sabba för Sverige i Eurovision song contest. Typ "Vi väljer alla de sämsta låtarna så kommer det att gå skitdåligt för Sverige, ha ha ha!"
Igår var det alltså premiär för vad som brukar vara årets tv-händelse i Sverige, om man ser till antalet tittare - och idag kom domen ifrån folket och media.
"Skandal."
De nya reglerna för röstningen, samt den nya internationella juryn, tycks ha retat gallfebern på den svenska befolkningen, som inte gillar det nya upplägget.
Visst är det lite krångligare, men va fan; är folk dumma i huvudet? Det är väl inte så svårt. Det är ju bara att rösta på det bidraget som man gillar bäst?!
Fem låtar går vidare efter första omröstningen - inget nytt där - och därefter får de fyra bidragen som fått flest röster tävla mot varandra i två dueller. Två låtar ställs mot varandra - den som vinner går till final och den som förlorar går till andra chansen.
Sedan kan jag hålla med om att idén med den internatiolla juryn är meningslös. De utser en låt som de tycker ska gå till final - och i det här fallet blev det en låt som redan hade gått till andra chansen. Vad fan är poängen med det?
Nog om det. Jag har altid gillat Melodifestivalen, speciellt efter att de gjorde om tävligen med fyra delfinaler. Det brukar vara glamouröst och pampigt. Men i år är det...annorlunda.
Det känns platt, grått och trist, och inte det minsta glamouröst. Hela inramningen känns som en något större lokal talang-tävling. Inget ont om Petra Mede, jag gillar verkligen hennes bitska och fräcka humor, men jag saknar Kristian Luuk.
...och gårdagens låtar sög totalt. Här är mina omdömen.
Nina Söderquist: "Nej, usch."
Han den där Jimmy Jansson-kopian: "Nej, nej, nej, jättemycket nej. Fy fan! Blä!"
Shirley Clamp: "Bästa schalger-låten, men rösten höll tyvärr inte. Dock borde hon fått gått till Andra chansen. Nu kom hon sist, och det är ett praktfiasko för hennes del."
Scotts: "Töntig dansbands-schlager. Eller vad sägs om den här textraden: "Jag vill att vår kärlek ska brinna längre än ett tomtebloss". Inte ok."
Emilia: "Kvällens skräll då hon gick till Globen. En lagomt mysig och trallig låt, men inget märkvärdigt."
Alcazar: "Mer väntat att de skulle gå till Globen, men jag är inget fan av gay-disco. Speciellt inte dålig gay-disco."
Caroline af Ugglas: "Bästa låten. Rent schlager-mässigt var det den sämsta låten, men enligt min musiksmak var den bäst. Gick till andra chansen och fick internatiollan juryns röst."
Marie Sernholt: "Ganska catchy refräng. Borde ha varit bland de fyra bästa, men hamnade sexa. Även det ett litet fiasko."
Caroline af Ugglas fick alltså internationella juryns röst, och med tanke på att den låten var mest udda och minst schalger så kan man ju börja undra om juryn här försöker att sabba för Sverige i Eurovision song contest. Typ "Vi väljer alla de sämsta låtarna så kommer det att gå skitdåligt för Sverige, ha ha ha!"
Kommentarer
Trackback
