Mitt första minne av livet
Sedan en tid tillbaka har jag gått och funderat på vad som är mitt första minne av livet. Alltså vad som är det allra första man kommer ihåg.
Mellan 1986-1987, det vill säga mitt första levnadsår, så bodde vi nere på Sågen i Kungsör - och där är det kört. Därifrån har jag inga minnen alls. Det enda jag vet, som jag fått återberättat för mig, är att jag sprang runt och sparkade på allting som jag såg. Till och med på vår katt, Busan. En fotbollsspelare redan då, med andra ord.
Sedan flyttade vi till Ladugårdsvägen någon gång i mitten 87. Mitt första minne kring den tiden var länge den dagen då jag mötte Kaggen, tre år senare. Det måste ha varit någon gång efter april 1990, eftersom att jag minns att jag var 4 år, Kaggen var 3 år och storasyster Therese var 5 år - och då storasyster Therese fyller år i april så måste det ha varit efter det. Kaggen hade i alla fall shorts på sig.
Men det är inte mitt första minne av livet - eftersom att jag minns vem som bodde granne med mig innan Kaggen. Det var en flicka ifrån Värmland, och hon var min första bästa kompis - även fast jag idag inte kan komma ihåg vad hon hette. Vi lekte väldigt ofta och jag minns att jag blev väldigt ledsen när jag fick reda på att hon skulle flytta. "Vad fan är det för jävla idiot som kommer och tar hennes hus" tänkte jag...kanske inte, men något i den stilen i alla fall.
Nåväl. Den där "jävla idioten" skulle ju visa sig att inte vara helt tokig, trots allt.
Så är denna flicka mitt första minne av livet? Nej. För härom dagen kom jag på en annan händelse som utspelade sig ett år tidigare - det vill säga 1989.
Jag var tre år och min höggravida mamma skulle ta studenten ifrån Komvux på Ullvigymnasiet i Köping. Just studentavslutningen i Köping kommer jag endast ihåg tack vare gamla filmer från filmkameran - med det finns en sak jag minns. Nämligen pappas bil.
Han hade tagit hem ett vrålåk ifrån jobbet, dagen till ära, och jag kommer ihåg hur jag sprang över gräsmattan fram till den röda blänkade bilen. I mina ögon var det en Porsche eller Ferrari - men när jag nu tänker tillbaka på det så var det antagligen en splitterny Audi-80 eller Audi-100. Skit samma - det minns jag kristallklart, och det är nog bland det första jag kommer ihåg från mitt liv.
Fast det finns en sak till. En bild i mitt huvud som utspelar sig 1987. Jag var minst 1½ år - och fråga mig inte hur jag minns det. Det finns inget filmat matrial på denna sekvens, och det är ingen som har berättat det här för mig. Det finns bara där som en rörlig bild i mitt huvud.
Det är någon som bär mig. Någon som håller om mig. Mitt enda minne av någon som jag aldrig fick lära känna.
Mellan 1986-1987, det vill säga mitt första levnadsår, så bodde vi nere på Sågen i Kungsör - och där är det kört. Därifrån har jag inga minnen alls. Det enda jag vet, som jag fått återberättat för mig, är att jag sprang runt och sparkade på allting som jag såg. Till och med på vår katt, Busan. En fotbollsspelare redan då, med andra ord.
Sedan flyttade vi till Ladugårdsvägen någon gång i mitten 87. Mitt första minne kring den tiden var länge den dagen då jag mötte Kaggen, tre år senare. Det måste ha varit någon gång efter april 1990, eftersom att jag minns att jag var 4 år, Kaggen var 3 år och storasyster Therese var 5 år - och då storasyster Therese fyller år i april så måste det ha varit efter det. Kaggen hade i alla fall shorts på sig.
Men det är inte mitt första minne av livet - eftersom att jag minns vem som bodde granne med mig innan Kaggen. Det var en flicka ifrån Värmland, och hon var min första bästa kompis - även fast jag idag inte kan komma ihåg vad hon hette. Vi lekte väldigt ofta och jag minns att jag blev väldigt ledsen när jag fick reda på att hon skulle flytta. "Vad fan är det för jävla idiot som kommer och tar hennes hus" tänkte jag...kanske inte, men något i den stilen i alla fall.
Nåväl. Den där "jävla idioten" skulle ju visa sig att inte vara helt tokig, trots allt.
Så är denna flicka mitt första minne av livet? Nej. För härom dagen kom jag på en annan händelse som utspelade sig ett år tidigare - det vill säga 1989.
Jag var tre år och min höggravida mamma skulle ta studenten ifrån Komvux på Ullvigymnasiet i Köping. Just studentavslutningen i Köping kommer jag endast ihåg tack vare gamla filmer från filmkameran - med det finns en sak jag minns. Nämligen pappas bil.
Han hade tagit hem ett vrålåk ifrån jobbet, dagen till ära, och jag kommer ihåg hur jag sprang över gräsmattan fram till den röda blänkade bilen. I mina ögon var det en Porsche eller Ferrari - men när jag nu tänker tillbaka på det så var det antagligen en splitterny Audi-80 eller Audi-100. Skit samma - det minns jag kristallklart, och det är nog bland det första jag kommer ihåg från mitt liv.
Fast det finns en sak till. En bild i mitt huvud som utspelar sig 1987. Jag var minst 1½ år - och fråga mig inte hur jag minns det. Det finns inget filmat matrial på denna sekvens, och det är ingen som har berättat det här för mig. Det finns bara där som en rörlig bild i mitt huvud.
Det är någon som bär mig. Någon som håller om mig. Mitt enda minne av någon som jag aldrig fick lära känna.
Kommentarer
Trackback
