Flathet
Dammit to hell! De tre senaste dagarna i mitt liv tillhör inte de mest produktiva. Jag har fan inte gjort någonting, egentligen. Som en gammal och lat jävla katt. För det skyller jag helt och hållet på min säng. Den är alldeles för skön.
Allting är perfekt med min säng. Mjukheten i madrassen, kuddens storlek och mjukhet, täckets längd och bredd och tjocklek. Inte för varmt, inte för kallt. Perfekt.
Detta gör att jag, omedvetet eller ej, drar mig för att kliva upp på morgonen. Den njutning som jag finner i min säng gör att allting annat än att ligga kvar bara ses som ren idioti. Men tillslut måste man ju kliva upp - och om klockan då är alldeles för mycket så känner jag att dagen är förlorad, och då finns det ingen mening att göra något vettigt eller produktivt.
När sedan John Blund börjar knacka på axeln, eller åtminstone när hans arbetspass börjar, ja då sveper en jobbig vind av ångest över mig för att jag inte tagit till vara på dagen på ett förnuftigt sätt. Varje dag är en gåva - och för det bör det vara varje människas skyldighet att utnyttja den på bästa sätt. Man måste leva och vara tacksam för gåvan - annars är det respeklöst.
Så därför ska det nu bli ändring på min lathet. Jag får se de här tre dagarna som en lång sovmorgon - och imorgon ska jag återgå till arbetet. I got work to do.
Skönt att man har lite fotboll på kvällarna i alla fall så att man inte känner sig helt värdelös.
Ikväll är det Köping, Krillan och konstgrästräning som gäller.
Allting är perfekt med min säng. Mjukheten i madrassen, kuddens storlek och mjukhet, täckets längd och bredd och tjocklek. Inte för varmt, inte för kallt. Perfekt.
Detta gör att jag, omedvetet eller ej, drar mig för att kliva upp på morgonen. Den njutning som jag finner i min säng gör att allting annat än att ligga kvar bara ses som ren idioti. Men tillslut måste man ju kliva upp - och om klockan då är alldeles för mycket så känner jag att dagen är förlorad, och då finns det ingen mening att göra något vettigt eller produktivt.
När sedan John Blund börjar knacka på axeln, eller åtminstone när hans arbetspass börjar, ja då sveper en jobbig vind av ångest över mig för att jag inte tagit till vara på dagen på ett förnuftigt sätt. Varje dag är en gåva - och för det bör det vara varje människas skyldighet att utnyttja den på bästa sätt. Man måste leva och vara tacksam för gåvan - annars är det respeklöst.
Så därför ska det nu bli ändring på min lathet. Jag får se de här tre dagarna som en lång sovmorgon - och imorgon ska jag återgå till arbetet. I got work to do.
Skönt att man har lite fotboll på kvällarna i alla fall så att man inte känner sig helt värdelös.
Ikväll är det Köping, Krillan och konstgrästräning som gäller.
Kommentarer
Trackback
