Forever young

En vecka kvar tills en av de jobbigaste dagarna på året. 20 januari. Datumet då jag föddes.
     Jag hatar verkligen att fylla år. Hatar att bli äldre. När jag tänker efter så har jag nog aldrig tyckt om det. Visst när man var runt 5-8 år så tyckte man väl det var roligt att få presenter. Men därefter....
     Jag tyckte inte att det var roligt att bli tonåring. Det kändes som att det var första steget bort ifrån barndomen. Barndomen, som jag älskade så mycket och höll så kär. Att fylla 15 först av alla var väl lite häftigt i sig - och jag ska erkänna att det kändes skönt att fylla 18 år först av alla, med tanke på körkort, krogen och sådana saker. 20 - okej, det var också en bra ålder att fylla, med tanke på bolaget - även om det samtidigt kändes som det slutgiltiga steget bort ifrån barndomen.
     Men nu då? 21, 22...23? Fy fan i helvete. Det känns inte bra någonstans. Bara som att livet springer ifrån en.
     Sakta ner, säger jag. Ta det lugnt. Det var ju för fan i förrgår som jag sprang över Västerskolans gröna äng med en enda lång tanke i huvudet - leka/äventyr/frihet/lycka/glass/barfota/Batman/fotboll/bada/MacGayver.
     Nu är det bara ångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0