...och musikvärlden är nu lite rikare
Äntligen har jag Morgan Kalls nya skiva i min hand. Between insomnia and alcohol är dennes femte fullängdare (eller åttonde beroende på hur man räknar - vi anhängare brukar räkna de tre "första" skivorna som demos på grund av den dåliga kvalitén) och jag håller den som det bästa karln gjort hittills.
För första gången så tvingade jag Morgan Kall att låta mig godkänna eller provlyssna på alla låtarna innan han satte dem på en skiva - och kalla det slump eller vad ni vill, men det här är hans bästa skiva hittills. Den största faktorn till det tror jag beror på jämnheten. Det finns inte en enda bottennapp på skivan, vilket kanske har varit fallet ett par gånger tidigare. Samtidigt rymmer skivan några av de finaste, starkaste och bästa låtarna som han någonsin skrivit.
Vi hade ett litet gräl en kväll, jag och Morgan, där jag, hög på whiskey, anklagade honom för att inte lyssna tillräckligt på mig och de andra Riddarna angående låtarnas kvalité. Jag ansåg att det borde vara en självklarhet att om vi inte tyckte om låtarna så skulle han automatisk inte spela in dem. "Om flera personer säger att låten är dålig, och bara du tycker den är bra, så kan du ju för fan inte ta med den!", sa jag ungefär. Morgan blev, med all rätta, ilsken över detta resonemang och vi skiljdes som ovänner.
Självklart hade jag fel. Det är Morgans låtar, det är hans skiva, det är hans val. Ingen ska säga till honom vad han ska göra och inte göra. Att däremot "känna lite" på responsen från låtarna, det är inget fel, och det har också Morgan gjort - i det här fallet med mig - vilket har gett resultat.
Så betyget blir en stark 4:a. Kanske snålt om man läser min beskrivning ovan - men för att få en 5:a så ska det handla om ett mästerverk. Det här är inget mästerverk - men inte långt ifrån. Den dagen, och den skivan, kommer dock komma. Var så säkra.
Från och med imorgon, och 10 dagar framåt, så kommer jag publicera alla låtarna här på sidan. Det vill ni inte missa, det kan jag lova.
För första gången så tvingade jag Morgan Kall att låta mig godkänna eller provlyssna på alla låtarna innan han satte dem på en skiva - och kalla det slump eller vad ni vill, men det här är hans bästa skiva hittills. Den största faktorn till det tror jag beror på jämnheten. Det finns inte en enda bottennapp på skivan, vilket kanske har varit fallet ett par gånger tidigare. Samtidigt rymmer skivan några av de finaste, starkaste och bästa låtarna som han någonsin skrivit.
Vi hade ett litet gräl en kväll, jag och Morgan, där jag, hög på whiskey, anklagade honom för att inte lyssna tillräckligt på mig och de andra Riddarna angående låtarnas kvalité. Jag ansåg att det borde vara en självklarhet att om vi inte tyckte om låtarna så skulle han automatisk inte spela in dem. "Om flera personer säger att låten är dålig, och bara du tycker den är bra, så kan du ju för fan inte ta med den!", sa jag ungefär. Morgan blev, med all rätta, ilsken över detta resonemang och vi skiljdes som ovänner.
Självklart hade jag fel. Det är Morgans låtar, det är hans skiva, det är hans val. Ingen ska säga till honom vad han ska göra och inte göra. Att däremot "känna lite" på responsen från låtarna, det är inget fel, och det har också Morgan gjort - i det här fallet med mig - vilket har gett resultat.
Så betyget blir en stark 4:a. Kanske snålt om man läser min beskrivning ovan - men för att få en 5:a så ska det handla om ett mästerverk. Det här är inget mästerverk - men inte långt ifrån. Den dagen, och den skivan, kommer dock komma. Var så säkra.
Från och med imorgon, och 10 dagar framåt, så kommer jag publicera alla låtarna här på sidan. Det vill ni inte missa, det kan jag lova.
Kommentarer
Trackback
