Dessa ständiga äventyr
Klockan är 01.30. Jag somnar.
Jag drömmer. Jag drömmer att jag går nedför en trappa i Stockholm. Där möter jag en kvinna med ett roligt förnamn, kommer inte ihåg vad. Jag springer till de andra Riddarna för att berätta om det roliga namnet. Bläckfisken står inne i en telefonkiosk av trä och pratar i telefonen. Ekka står bredvid och pratar i den andra telefonen. Jag väntar. Samtalet drar ut på tiden, så jag börjar dryga med Bläckfisken. Han ler och fortsätter prata.
Efter ett tag gör jag någonting dumt och springer skrattandes därifrån. Tycker mig skymta Ankan. I samma stund som jag springer ut ifrån telefonkiosken så hamnar jag på en okänd äng i Kungsör. Gömmer mig bakom en buske. Plötsligt hör jag hur någon säger "Vad fan är det där?". Jag tittar fram och ser hur Giourgas springer och försöker få ut någonting ifrån tröjan. Jag fylls av skuld för det är jag som har lagt det där i Giourgas tröja.
Plötsligt hörs ett surr. Ett fruktansvärt surr. Jag springer några steg emot kullen innan jag ser en stor svärm av giftmyggor komma emot mig. Jag inser direkt att det är vårat fel. Det är Riddarna som har retat upp svärmen när de klättrade på det där gamla trädet som låg på marken. De skulle aldrig ha sparkat till det där myggboet. Jag måste hem och skydda min familj. Stänga in oss. Men det behövs inte. Inte än. Jag måste ta mig tillbaka till det där gamla kärret där allting tydligen startade. Jag springer igenom den döda och spöklika skogen för att komma fram till kärret och förgöra giftkällan.
Väl där möts jag av en gul och dödlig sörja till sjö. Borgmästaren till staden säger: "Okej. Säg till alla att evakuera staden. Vi måste flytta. Vi får ta båtar till andra sidan sjön. Här! Ta på dig de här plasthandskarna om du ska röra vattnet, annars dör du."
Klockan är 04.00. Jag vaknar.
Kan inte somna om.
Jag drömmer. Jag drömmer att jag går nedför en trappa i Stockholm. Där möter jag en kvinna med ett roligt förnamn, kommer inte ihåg vad. Jag springer till de andra Riddarna för att berätta om det roliga namnet. Bläckfisken står inne i en telefonkiosk av trä och pratar i telefonen. Ekka står bredvid och pratar i den andra telefonen. Jag väntar. Samtalet drar ut på tiden, så jag börjar dryga med Bläckfisken. Han ler och fortsätter prata.
Efter ett tag gör jag någonting dumt och springer skrattandes därifrån. Tycker mig skymta Ankan. I samma stund som jag springer ut ifrån telefonkiosken så hamnar jag på en okänd äng i Kungsör. Gömmer mig bakom en buske. Plötsligt hör jag hur någon säger "Vad fan är det där?". Jag tittar fram och ser hur Giourgas springer och försöker få ut någonting ifrån tröjan. Jag fylls av skuld för det är jag som har lagt det där i Giourgas tröja.
Plötsligt hörs ett surr. Ett fruktansvärt surr. Jag springer några steg emot kullen innan jag ser en stor svärm av giftmyggor komma emot mig. Jag inser direkt att det är vårat fel. Det är Riddarna som har retat upp svärmen när de klättrade på det där gamla trädet som låg på marken. De skulle aldrig ha sparkat till det där myggboet. Jag måste hem och skydda min familj. Stänga in oss. Men det behövs inte. Inte än. Jag måste ta mig tillbaka till det där gamla kärret där allting tydligen startade. Jag springer igenom den döda och spöklika skogen för att komma fram till kärret och förgöra giftkällan.
Väl där möts jag av en gul och dödlig sörja till sjö. Borgmästaren till staden säger: "Okej. Säg till alla att evakuera staden. Vi måste flytta. Vi får ta båtar till andra sidan sjön. Här! Ta på dig de här plasthandskarna om du ska röra vattnet, annars dör du."
Klockan är 04.00. Jag vaknar.
Kan inte somna om.
Kommentarer
Trackback
