Jag ska nog lyckas

Jaha, "så har en dag gått ifrån oss för att aldrig komma åter", som Jonas Gardell en gång skrev.
     Det regnade idag, igen, så vi åkte in till stan. Och med stan menar jag självklart Kramfors. Ett Kungsör för norrlänningar. Jag har varit i Kramfors många gånger i mitt liv, och på något sätt är det som att...inte komma "hem", men...lite "hej du gamle vän".
      På vägen hem stannade vi vid ett berömt fik, nämligen det K-märkta Westerlunds Konditori, där många kändisar passerat genom åren. Till och med Kungen och Drottningen. Hela stället andades 50-tal, och det häftigaste av allt var den här jukeboxen. Jag var så jävla sugen på att dra igång Down town med Petula Clark och bjuda upp. Men jag avstod då gästerna utgjordes av pensionärer och tre sunkiga grabbar.




Sedan kom vi hem, och jag gav mig ut på en löprunda. Jag har sprungit ett par gånger under uppehållet - och jag finner det mycket märkligt att 6 månaders träning kan försvinna på endast två veckor. Det bränner i bröstet och jag flåsar som en hund.
     Men jag tog mig igenom skiten, och sedan belönade jag mi själv genom att hoppa i jacuzzin. Det var schööönt. Jag vet, jag vet...det ser ut som att jag badar i bajs. Men...jag vet inte varför. Om det var belysningen i jacuzzin eller om det var kameran som spelade ett spratt? Äckligt ser det ut, i alla fall. Men DET VAR schööönt.

Sedan inbakad lax uppe i stugan, lagad av Eva Faster. Vitt vin till, så klart, och det blev en väldigt fin middag.

     Men ser ni här? Ser ni hur klart och fint det är i horisonten? Jävlar i mig, det blir nog en fin dag imorgon. Det är ju typiskt att man ska åka hem då.

Ja, imorgon bitti åker jag hem till Kungsör igen. Mor och Far är kvar i Berghamn några dagar till, så jag får ta tåget. En sju timmar lång resa är vad jag har att se fram emot. Först från Härnösand till Sundsvall, sedan från Sundsvall till Stockholm, och till sist från Stockholm till Kungsör.
     Anledningen till min tidiga hemresa är att Lillebror ska ha 20-årsfest. Den vill jag inte missa, samtidigt som någon måste se till att huset inte jämnas med marken. Jag och Kaggen kommer säkert bli äldst på festen, om inte Storebror kommer ner, men det blir säkert bra. Vi är unga i våra sinnen. Vi blir nog aldrig riktigt stora, jag och Kaggen.
     Nä, nu ska jag nog ta mig en jagare.