Jag ska nog lyckas

Det har ju varit mycket Michael Jackson nu ett tag, av förklarliga skäl. Jag kollade på minnescermonin i tisdags, och det var bitvis väldigt...fint. Självklart var det svårt att hålla sig när dottern fick ordet, men annars kändes det mest bara som en show. Men det blir väl så när det handlar om artister av Jacksons kaliber. Jag kunde inte hjälpa att undra om han verkligen låg där i den där guldkistan, eller om den var helt tom? Man vet verkligen aldrig.
     Det är lite konstigt att man först nu, när han gått bort, inser hur stor han egentligen var. De enda minnen jag har ifrån hans "storhetstid" var under Black & white-perioden, och då kändes han ändå inte så där megastor.
     Hur som helst, nu är de tre. De tre riktigt stora är Elvis, John Lennon och Michael Jackson.
     Jag har väl aldrig haft någon riktig favoritlåt med Jackson - men så här i efterhand kan jag tycka att Will you be there är ett riktigt mäktigt stycke.