Jag ska nog lyckas

Försiktigt, försiktigt öppnar jag ögonen. Dov, släpande musik. Det är mörkt i rummet, och frågan är om det är jag som är "för tidig" eller om det är de fördragna gardinerna som spökar - eller om det är en mörk dag ute. Jag vill nästan inte veta. Men måste.
     Vrider sakta, sakta på huvudet. Kisar mot fönstret. Musiken spelar snabbare och högre. Kan inte direkt avgöra om det är fint eller fult ute. Öppnar ögonen ordentligt. "Kom igen nu för fan!".
     Men nej. Musiken avtar. De mörka molnen vann. Det blir inte sommar idag heller.
     Motherfucker.