En stjärnas vardag
Det luktade medelhavet när jag gick på Köpings gator. Nästan tropisk. Det var sommaren i sitt esse.
När jag gick där mötte jag mångas blickar. Obehagligt många. Jag vet inte om det är någonting som folk gör, att titta på varandra? Själv gör jag det aldrig. Jag vet inte varför, jag gör bara inte det. Jag går i min egen lilla värld, så att säga. Men igår märkte jag att väldigt många tittar på mig. Jag blev nästan lite nojjig.
Jag började tänka "Undrar hur många som egentligen känner i mig?". Undrar hur många som tänker "Jaha, där går Jonatan Björklund"? Att folk tittar i Kungsör är ju en sak, där känner ju alla alla. Men i Köping?
Sedan är frågan; varför känner de igen mig? Är det någonting jag har gjort? Är det för att jag har skrivit i Bärsingen (inte så troligt), är det för att jag spelar i KBK (högst osannolikt) eller är det mina videoklipp på Youtube (möjligt, men antagligen inte)? Så varför tittar folk precis som att de känner igen mig?
En annan fråga är; vad tänker de om mig? Tänker de "Åh fy fan, där går den där dryga lilla jäveln" eller "Hurra! Där går Jonatan Björklund! Min dag är gjord!"? Mmm, det skulle vara kul att veta. Personligen tror jag att det är det sista alternativet.
Det lite jobbigt faktiskt, att man inte kan få gå på stan ifred utan att folk ska hålla på och glo. Låt mig vara! Låt mig få vara en av alla "vanliga" människor för en enda dag! Förstår ni inte hur jobbigt det är för mig?
Det är sannerligen inte lätt att vara Jonatan Björklund alla gånger.
När jag gick där mötte jag mångas blickar. Obehagligt många. Jag vet inte om det är någonting som folk gör, att titta på varandra? Själv gör jag det aldrig. Jag vet inte varför, jag gör bara inte det. Jag går i min egen lilla värld, så att säga. Men igår märkte jag att väldigt många tittar på mig. Jag blev nästan lite nojjig.
Jag började tänka "Undrar hur många som egentligen känner i mig?". Undrar hur många som tänker "Jaha, där går Jonatan Björklund"? Att folk tittar i Kungsör är ju en sak, där känner ju alla alla. Men i Köping?
Sedan är frågan; varför känner de igen mig? Är det någonting jag har gjort? Är det för att jag har skrivit i Bärsingen (inte så troligt), är det för att jag spelar i KBK (högst osannolikt) eller är det mina videoklipp på Youtube (möjligt, men antagligen inte)? Så varför tittar folk precis som att de känner igen mig?
En annan fråga är; vad tänker de om mig? Tänker de "Åh fy fan, där går den där dryga lilla jäveln" eller "Hurra! Där går Jonatan Björklund! Min dag är gjord!"? Mmm, det skulle vara kul att veta. Personligen tror jag att det är det sista alternativet.
Det lite jobbigt faktiskt, att man inte kan få gå på stan ifred utan att folk ska hålla på och glo. Låt mig vara! Låt mig få vara en av alla "vanliga" människor för en enda dag! Förstår ni inte hur jobbigt det är för mig?
Det är sannerligen inte lätt att vara Jonatan Björklund alla gånger.
Kommentarer
Trackback
