Jag kan inte andas

Hej, det är jag igen. Jag håller på att gå under. Det här rummet är för litet för mig. Det känns som att väggarna sakta åker inåt. Snart är jag ihjälklämd.
     Jag känner mig som en av karaktärerna i Fucking Åmål. Typ hon den där "Jag vill knarka"-tjejen. Fast det är nog Håkan som talar till mig bäst. "Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans". Eller "Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva".
     Broder Daniel har också alltid hittat rätt i mitt hjärta. "There is no time for us".
     Fast det är väldigt mycket Gyllene tider nu. "När alla vännerna gått hem. Festen är slut för länge sen. Man ligger ensam i sin säng. När alla vännerna gått hem. Mörkret det skrämmer igen. När alla vännerna gått hem. Då börjar man tveka att ta nya tag. Ensam i världen, här är jag. Är jag stark eller svag? När alla vännerna gått hem".
      Precis som för ett år sedan vid den här tidpunkten så får jag ingen luft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0