Säg den lycka som varar för evigt...
Hej mina barn. Det har varit dålig uppdatering nu några dagar, eftersom att jag inte haft tillgång till internet. Men nu sitter man i alla fall hemma igen. I det tysta.
Vi checkade ut från stugan i lördags, men kände för att vara kvar i Halmstad en dag extra - så därför blev det till att slagga i bilarna igår natt efter ännu ett äventyr på Tylösands hotell. Jag drog vinstlotten och ficka sova i Bot-mannens skåpbil, medan de andra fick trängas i min lilla Polo. Gött.
Fredags- och lördagskvällen spenderade vi alltså på hotellet, och båda kvällarna var riktigt roliga. Kanske att lördagen, den dagen vi var hemlösa, var roligast. Vi hade ju ingenstans att ta vägen så vi satte oss på klipporna vid stranden - och jag vet inte om det är så varje kväll eller om det bara var i lördags, men jävlar vad folk det kom! Vi var där bland de första med våran boom-box, och efter det ramlade folket in. Det blev som en inofficiell förfest, och jag vill gärna tro att det var vår förtjänst. Resten av kvällen innehöll härjande med travmänniskor, plankning, tjejbråk...ja, det var en bra kväll.
Men underbart är kort, och den här veckan bara flög iväg. Det kändes som att vi var där en dag, typ. Jag skulle utan tvekan kunna vara kvar en vecka till om det hade varit lika fint väder. Inte ett moln på 7 dagar! Den sämsta dagen rent vädermässigt sett var på söndagen, och då skulle vi ändå åka hem. Snacka om att välja rätt vecka!
För att sammanfatta veckan då...
För egen del var det segt inledningsvis. Jag kom inte igång och fick smeknamnet Farfar. Men jag tror att det var värmen som spelade mig ett spratt där, plus det faktum att jag inte längre uppskattar en karatefylla lika mycket som jag gjorde förr. Det känns som att jag är färdig med det nu. Midsommarfirandet fick mig att inse det.
Å ena sidan kan det här ha varit den sämsta Halmstads-resan vi gjort, men å andra sidan kan det ha varit den bästa och roligaste också. Det är lite svårt förklara.
Underbart att Riddarna var samlade igen, även om inte alla kunde närvara. Men veckan gick ju raketfort, och nu är Mr.Tequila och Vampyren på väg tillbaka till Norge igen. Även fast det inte kändes att vi varit ifrån varandra i nästan ett halvår så kändes det ändå som att vi hade mer att uträtta tillsammans.
För första gången åkte vi iväg med kvinnligt sällskap, och det var...inte så värst annorlunda, men väldigt roligt. Fröken Blomberg och Fröken Johansson är fortfarande lika galna och underbara som de alltid varit, vilket genererat många skrattsalvor under veckan. Det blev nästan som en liten klassträff där på slutet, och jag skulle gärna se sådana här återföreningar oftare. Alla ögonblick med flickorna är ljusa ögonblick.
Men underbart är som sagt kort, och även fast jag var lite "off" där i början så var jag ändå glad inombords varje dag. Det har varit en riktigt bra vecka, men nu sitter man här i mörkret. Det känns bara så...tomt.
Tack mina vänner för en trevlig semester. Förlåt för allt jag gjort och inte gjort.
Farfar, over and out.
Vi checkade ut från stugan i lördags, men kände för att vara kvar i Halmstad en dag extra - så därför blev det till att slagga i bilarna igår natt efter ännu ett äventyr på Tylösands hotell. Jag drog vinstlotten och ficka sova i Bot-mannens skåpbil, medan de andra fick trängas i min lilla Polo. Gött.
Fredags- och lördagskvällen spenderade vi alltså på hotellet, och båda kvällarna var riktigt roliga. Kanske att lördagen, den dagen vi var hemlösa, var roligast. Vi hade ju ingenstans att ta vägen så vi satte oss på klipporna vid stranden - och jag vet inte om det är så varje kväll eller om det bara var i lördags, men jävlar vad folk det kom! Vi var där bland de första med våran boom-box, och efter det ramlade folket in. Det blev som en inofficiell förfest, och jag vill gärna tro att det var vår förtjänst. Resten av kvällen innehöll härjande med travmänniskor, plankning, tjejbråk...ja, det var en bra kväll.
Men underbart är kort, och den här veckan bara flög iväg. Det kändes som att vi var där en dag, typ. Jag skulle utan tvekan kunna vara kvar en vecka till om det hade varit lika fint väder. Inte ett moln på 7 dagar! Den sämsta dagen rent vädermässigt sett var på söndagen, och då skulle vi ändå åka hem. Snacka om att välja rätt vecka!
För att sammanfatta veckan då...
För egen del var det segt inledningsvis. Jag kom inte igång och fick smeknamnet Farfar. Men jag tror att det var värmen som spelade mig ett spratt där, plus det faktum att jag inte längre uppskattar en karatefylla lika mycket som jag gjorde förr. Det känns som att jag är färdig med det nu. Midsommarfirandet fick mig att inse det.
Å ena sidan kan det här ha varit den sämsta Halmstads-resan vi gjort, men å andra sidan kan det ha varit den bästa och roligaste också. Det är lite svårt förklara.
Underbart att Riddarna var samlade igen, även om inte alla kunde närvara. Men veckan gick ju raketfort, och nu är Mr.Tequila och Vampyren på väg tillbaka till Norge igen. Även fast det inte kändes att vi varit ifrån varandra i nästan ett halvår så kändes det ändå som att vi hade mer att uträtta tillsammans.
För första gången åkte vi iväg med kvinnligt sällskap, och det var...inte så värst annorlunda, men väldigt roligt. Fröken Blomberg och Fröken Johansson är fortfarande lika galna och underbara som de alltid varit, vilket genererat många skrattsalvor under veckan. Det blev nästan som en liten klassträff där på slutet, och jag skulle gärna se sådana här återföreningar oftare. Alla ögonblick med flickorna är ljusa ögonblick.
Men underbart är som sagt kort, och även fast jag var lite "off" där i början så var jag ändå glad inombords varje dag. Det har varit en riktigt bra vecka, men nu sitter man här i mörkret. Det känns bara så...tomt.
Tack mina vänner för en trevlig semester. Förlåt för allt jag gjort och inte gjort.
Farfar, over and out.
Kommentarer
Trackback
