CRAPTV
Vet ni vad som gör mig riktigt förbannad? Det är de där "realityserierna" Laguna Beach, The Hills och The City som går på MTV. Fy fan vad jag spyr på den skiten!
Man får följa några snobbiga och fisiga ungdomar i deras de luxe-artade vardag, med kärleksbekymmer, vänskapskris och alla de hemskheter och gulligheter som kan tänkas drabba dem. Det är inte det att jag sitter och avundas och trånar efter deras magiska tillvaro, herregud absolut inte. Det som gör mig alldeles oxtokig är att allting är så fejkat!
Varje ord, varje steg, varje blick och varje andetag är riggat till absurdum - och sedan har de mage att gå ut och säga att "Nej, nej, nej! Det är inte fejk. Det går inte att göra en sådan här show genom att fejka. Det skulle bli så konstigt".
Men det är ju just det det är! Konstigt! Det finns inte en dialog som är verklighetstrogen, inte ett enda samtalsämne känns som hämtad ur verkliga livet. Eller också är de bara dumma i huvudet.
Jag kan riktigt se det framför mig, hur de ska filma en scen när huvudpersonerna går genom Central park för att samtala om senaste pojkvännen som är en sådan svikare, och producenten ropar "Kamera! Tagning! Action! Agera naturligt!". Huvudpersonerna börjar tjattra, och efter ett tag ropar producenten "BRYT! BRYT! BRYT! Det där var inte tillräckligt naturligt! Gör om! Låtsas bättre!".
Milda makter vad jag kokar. Jag sitter här och svettas av ilska bara genom att tänka på det. Så då tänker ni "Varför tittar du på skiten om du avskyr det så mycket? Är DU dum i huvudet?!". Men så lätt ska ni inte få sätta dit mig. Jag har väl sett det någon gång, sådär i förbifarten, i brist på annat, och på den korta stunden hann jag skapa mig detta förakt.
Man får följa några snobbiga och fisiga ungdomar i deras de luxe-artade vardag, med kärleksbekymmer, vänskapskris och alla de hemskheter och gulligheter som kan tänkas drabba dem. Det är inte det att jag sitter och avundas och trånar efter deras magiska tillvaro, herregud absolut inte. Det som gör mig alldeles oxtokig är att allting är så fejkat!
Varje ord, varje steg, varje blick och varje andetag är riggat till absurdum - och sedan har de mage att gå ut och säga att "Nej, nej, nej! Det är inte fejk. Det går inte att göra en sådan här show genom att fejka. Det skulle bli så konstigt".
Men det är ju just det det är! Konstigt! Det finns inte en dialog som är verklighetstrogen, inte ett enda samtalsämne känns som hämtad ur verkliga livet. Eller också är de bara dumma i huvudet.
Jag kan riktigt se det framför mig, hur de ska filma en scen när huvudpersonerna går genom Central park för att samtala om senaste pojkvännen som är en sådan svikare, och producenten ropar "Kamera! Tagning! Action! Agera naturligt!". Huvudpersonerna börjar tjattra, och efter ett tag ropar producenten "BRYT! BRYT! BRYT! Det där var inte tillräckligt naturligt! Gör om! Låtsas bättre!".
Milda makter vad jag kokar. Jag sitter här och svettas av ilska bara genom att tänka på det. Så då tänker ni "Varför tittar du på skiten om du avskyr det så mycket? Är DU dum i huvudet?!". Men så lätt ska ni inte få sätta dit mig. Jag har väl sett det någon gång, sådär i förbifarten, i brist på annat, och på den korta stunden hann jag skapa mig detta förakt.
Kommentarer
Trackback
