Jag ska nog lyckas

Det är en riktig matta han har skaffat sig på hakan, den där Kaggen. Herre min körs!
     Det började som ett vad. Jag har hela tiden tjatat på honom att spara ut skägget - för det är ju så fantastiskt häftigt med skägg - men har har hela tiden bangat. "Nääää...inte när jag går i skolan. De kommer ju tro att jag är en luffare", har han sagt då.
      Men nu har pojken sommarlov, och en dag i början av juni sa han: "Jag tror jag ska spara ut skägget". Eftersom att han har sagt det åtskilliga gånger tidigare, och alltid fegat ut efter några dagar, så trodde jag inte på honom den här gången. "Jag ger det tre dagar", sa jag - och det triggade Kaggen som ville bevisa att jag hade fel. Så gick det tre dagar, och han var väääldigt nära att raka av sig mattan på grund av "sömnproblem". Det gjorde tydligen ont i ansiktet på honom när han skulle sova, och jag drog till med ett "Vad var det jag sa?". Den meningen gjorde att Kaggen trotsade smärtan, och nu sitter han här som en sjörövare.
      Den 25 juni åker det av - lagom till att vi ska åka till Halmstad. Det är extremt bra jobbat för att vara Kaggen, en pojke som annars har väldigt svårt att förändra sig vad det gäller "hårväxt".