Sid.2

"Någon som hört om Anton Klant? Han skjöt sig själv medan jag tittade på. En gång var vi små. För länge sedan. Någon som sett till honom?
    Jag vill ut på äventyr igen. Jag har varit på ängen och letat efter Anton Klant. Men han var lika långt bort från mig som jag till honom.
    Där jag är hålet är han fru och barnen. Ett skratt och gråt skiljde oss åt. Han har skulder, men ingen kan fängsla Anton Klant.
    När du tappar förståndet och sedan inser igen, att det inte är första gången hon var kär i dig, är jag fortfarande din vän.
    Jag tror ändå på evig kärlek."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0