Jag vill bli fångad
Jag minns en sommar för några år sedan. Jag fick smaka på kärleken i sin allra renaste och mest oskyldiga form. Om än bara för ett ögonblick.
En strand. Ett hav. En natt. Två ansikten som brottades med varandra. En fläskläpp.
Det var den gröna skjortans sommar.
Jag minns en annan sommar. Vi åkte iväg. Långt bort. Jag hade önskat att det var så långt bort att ingenting av det som finns här hemma fanns just där. Men mitt röda kinders jag hade följt med på resan, och det var som hemma fast annorlunda. Det var nog första gången det kom tårar.
Mycket var tvådelat. Jag kände mig bäst. Vackrast. Sämst. Jag kom sist. Förutom några flyktiga slängkyssar till personer som gör sig bäst på håll. Där inga läppar kan röra varandra.
Det var den svarta skjortans sommar.
Jag minns ytterligare en sommar. Det kändes precis som vanligt. Allting var skit och jag var skitens härskare. Jag hade inga förhoppningar om att få dansa - men en period dansade jag tills nätterna tog slut. Ingen kunde se det komma, allra minst jag, men helt plötsligt låg jag där och sprattlade i ett nät - och jag bad om att få bli upphämtad. Men vägen till slutet var kort. Kanske tog jag en genväg, vad vet jag? I bästa fall kan man få bli islängd igen, sånt som ingen vill ha, och allt blir som vanligt igen efter att man samlat sig några simtag senare. Men inte jag. En knyck i nacken, och jag var död. Det tog lång tid innan någon ens ville peta på mig. Kanske att jag ligger där än? Orörd.
Det var den blåa skjortans sommar.
Men en skitens härskare får alltid en ny chans, och förr eller senare hittare de alltid rätt. Jag står upp igen. Skiten runtomkring mig känns blassé. Jag är färdig med den. Nu vandrar jag runt bland myrorna, och jag är helt tillfreds med det. Inte för att jag vill, utan för att...det bara är så. Jag bävar för nästa nät, men lik förbannat vet jag att jag kommer att simma in i det som en tredje gradens student. Grön och fri. Den som inte har någonting vill gärna ha någonting. Frågan är om jag kommer bli ikastad igen, dödad igen, eller kanske omhändertagen på ett varsamt och ömsesidigt sätt. Jag skulle mycket gärna vilja det. Om än för ett ögonblick.
Jag hoppas att det blir den röda skjortans sommar.
En strand. Ett hav. En natt. Två ansikten som brottades med varandra. En fläskläpp.
Det var den gröna skjortans sommar.
Jag minns en annan sommar. Vi åkte iväg. Långt bort. Jag hade önskat att det var så långt bort att ingenting av det som finns här hemma fanns just där. Men mitt röda kinders jag hade följt med på resan, och det var som hemma fast annorlunda. Det var nog första gången det kom tårar.
Mycket var tvådelat. Jag kände mig bäst. Vackrast. Sämst. Jag kom sist. Förutom några flyktiga slängkyssar till personer som gör sig bäst på håll. Där inga läppar kan röra varandra.
Det var den svarta skjortans sommar.
Jag minns ytterligare en sommar. Det kändes precis som vanligt. Allting var skit och jag var skitens härskare. Jag hade inga förhoppningar om att få dansa - men en period dansade jag tills nätterna tog slut. Ingen kunde se det komma, allra minst jag, men helt plötsligt låg jag där och sprattlade i ett nät - och jag bad om att få bli upphämtad. Men vägen till slutet var kort. Kanske tog jag en genväg, vad vet jag? I bästa fall kan man få bli islängd igen, sånt som ingen vill ha, och allt blir som vanligt igen efter att man samlat sig några simtag senare. Men inte jag. En knyck i nacken, och jag var död. Det tog lång tid innan någon ens ville peta på mig. Kanske att jag ligger där än? Orörd.
Det var den blåa skjortans sommar.
Men en skitens härskare får alltid en ny chans, och förr eller senare hittare de alltid rätt. Jag står upp igen. Skiten runtomkring mig känns blassé. Jag är färdig med den. Nu vandrar jag runt bland myrorna, och jag är helt tillfreds med det. Inte för att jag vill, utan för att...det bara är så. Jag bävar för nästa nät, men lik förbannat vet jag att jag kommer att simma in i det som en tredje gradens student. Grön och fri. Den som inte har någonting vill gärna ha någonting. Frågan är om jag kommer bli ikastad igen, dödad igen, eller kanske omhändertagen på ett varsamt och ömsesidigt sätt. Jag skulle mycket gärna vilja det. Om än för ett ögonblick.
Jag hoppas att det blir den röda skjortans sommar.
Kommentarer
Postat av: R
fint!
Trackback
