1-2, 1-2, 1-2, 1-2...

Kan ni gissa slutresultatet ikväll? Japp, det blev förlust med 2-1 igen. För fjärde matchen på raken!!!
    Oj vad vi skulle behöva en seger just nu med b-laget. Vi sliter och kämpar och försöker, men det vill sig liksom inte. Återigen missar vi för mycket i de avgörande lägena. Visst, vi släpper in två billiga mål bakåt - men hade vi satt chanserna framåt så vinner vi.
     Jag sa att vi var lite för "gröna" förra matchen mot BK30 - men den här matchen ställde vi upp med ett ännu yngre lag. Vi hade sex "seniorer", resten var juniorer, och av de sex "seniorerna" var det en förstaårssenior (Larssa) och sedan Ödlan, som egentligen räknas som junior.
      Men - vår ringa ålder till trots så spelar vi ändå väldigt bra stundtals. Vi krigar på och försöker, som sagt. Man kan inte kräva så mycket mer idag när vi möter serieledarna VIK. 
     Charlieboy gjorde vårat mål och hade även bud på ett par till, och med lite flyt kunde även Mirre ha blivit tvåmålsskytt. Men men...
     Själv hade jag mitt drömuppdrag idag. Mittback och lagkapten. Om det ändå hade varit a-laget.
     Nu gjorde jag väl inte min bästa match i karriären - men fan vad roligt det är att spela mittback! Ett problem jag har när jag är kapten och spelar mittback är att jag vill vara överallt. Jag vill både falla djupt och samtidigt gå upp och bryta. Jag vill springa ut och glidtackla på kanten och samtidigt springa upp och pressa högt i banan. Jag vill så mycket att det ibland blir för mycket, och då kan det bli tokigheter. Jag måste tagga ner lite och fokusera på "min" uppgift, och inte springa runt överallt och ingenstans.
      Men ge mig några matcher som mittback så tror jag att jag skulle kunna klara av det bra. Jag älskar den här ansvarskänslan, att styra försvaret och så. Att dirigera. Sedan tar jag ju felbeslut i vissa lägen, absolut - men som sagt, ge mig några matcher så...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0