Lukten av lycka
När jag tänker på sommaren så tänker jag på Rostis. Eller...inte på Rostis som person, utan mer...när jag tänker på Rostis så tänker jag på sommaren. Ibland.
Varför? Jo, det handlar om stark saft.
När jag var liten så fanns det en grej som definitivt kännetecknade att sommaren hade kommit. Det var träden vid Västerskolan. Jag vet inte vad det är för träd, men den doften de ger från sig - den är obeskrivligt härlig.
Det brukade alltid vara någon gång runt skolavslutningen. Jag och Kaggen hade våran ritual. Först skulle vi krama fröken Helen Kauppi, sedan skulle jag låna pengar av Kaggens föräldrar (fråga mig inte varför), och därefter gick vi och handlade Daimstrutar och vandrare hemåt. På hemvägen, vid Västerskolan, kom alltid den där välbekanta doften. Då visste vi att vi hade två månader av lycka och frihet framför oss.
Men det var då, och vägen längs Västerskolan är en väg jag alltmer sällan går. Istället har en annan grej dykt upp som signalerar att "nu är det juni, juli, augusti". Det handlar om sprit och saft.
Rostis har alltid varit en hejare på groggar. När han sveper en egenblandad drink så är det väldigt fint, på något sätt. Men det är framförallt, precis som när jag var liten, doften som sänder ut sommarsignalerna. Doften av sprit och söt läsk eller saft är något i hästväg. Det ger associationer om lycka, glädje och vänner. Inte just på grund av alkoholen, men av allt runtomkring. Fest, vänner, skratt. Det är sommar för mig nu.
