Celebert besök i Köping
För er som missat det så befinner sig Alex och Calle Schulman just nu i Köping, där de under två veckor ska gå intensivkurs för att ta körkort.
Det är lite coolt, om man som jag gillar Bröderna Bus. Jag funderar på att åka in till Köping och gömma mig i buskarna utanför Axelssons Trafikskola för att om möjligt försöka få syn på dem. Oj vad uppspelt jag skulle bli om jag såg dem. Kanske att jag skulle dra en liten, liten...nej, så illa skulle det inte vara - men jag är, och har alltid varit, svag för kändisar - om det så än handlar om C-kändisar från någon dokusåpa för 10 år sedan. Det är någonting laddat och nästan overkligt över att befinna sig i närheten av en kändis. Nästan lite förbjudet, så där.
Så här på rak arm kan jag inte komma på så många kändisar som jag pratat med. Det är väl Lotta Engberg, Idol-Ola och Sten & Stanley, som jag intervjuade åt Bärsingen, och sedan fotbollsspelaren Andreas Andersson som satt och signerade autografer på en fotbollscup i Åtvidaberg. Jag önskade honom "Lycka till" i Milan, som han precis hade blivit klar för. Han sa "Tack" utan att ens titta upp på mig, den otacksamma jäveln. Skönt att han floppade.
Sedan såg jag Fader Fourah från Fångarna på fortet gå längs Södern i Stockholm, och på Spy bar såg jag Kleerup en gång, och när vi var i Tandådalen en vinter såg jag Carola, och en gång i Italien gick jag förbi italienska landslagsspelaren Di Biagio, och en gång när vi var på Hjalmars revy i Örebro satt Claes Runheim brevid mig i publiken, och när vi skulle flyga till USA så satt rapparen Daddy Boastin på samma plan.
Men nu kom vi ifrån det jag egentligen ville säga, lite grand.
Det jag ville säga är att det är allt lite roligt att se Schulman-bröderna ratta runt i lilla Köping.
Det är lite coolt, om man som jag gillar Bröderna Bus. Jag funderar på att åka in till Köping och gömma mig i buskarna utanför Axelssons Trafikskola för att om möjligt försöka få syn på dem. Oj vad uppspelt jag skulle bli om jag såg dem. Kanske att jag skulle dra en liten, liten...nej, så illa skulle det inte vara - men jag är, och har alltid varit, svag för kändisar - om det så än handlar om C-kändisar från någon dokusåpa för 10 år sedan. Det är någonting laddat och nästan overkligt över att befinna sig i närheten av en kändis. Nästan lite förbjudet, så där.
Så här på rak arm kan jag inte komma på så många kändisar som jag pratat med. Det är väl Lotta Engberg, Idol-Ola och Sten & Stanley, som jag intervjuade åt Bärsingen, och sedan fotbollsspelaren Andreas Andersson som satt och signerade autografer på en fotbollscup i Åtvidaberg. Jag önskade honom "Lycka till" i Milan, som han precis hade blivit klar för. Han sa "Tack" utan att ens titta upp på mig, den otacksamma jäveln. Skönt att han floppade.
Sedan såg jag Fader Fourah från Fångarna på fortet gå längs Södern i Stockholm, och på Spy bar såg jag Kleerup en gång, och när vi var i Tandådalen en vinter såg jag Carola, och en gång i Italien gick jag förbi italienska landslagsspelaren Di Biagio, och en gång när vi var på Hjalmars revy i Örebro satt Claes Runheim brevid mig i publiken, och när vi skulle flyga till USA så satt rapparen Daddy Boastin på samma plan.
Men nu kom vi ifrån det jag egentligen ville säga, lite grand.
Det jag ville säga är att det är allt lite roligt att se Schulman-bröderna ratta runt i lilla Köping.
Kommentarer
Trackback
