Rariteter

Ofta när vi har gäster hemma så ska Far spela Allan Ballan och börja plocka fram sin gamla "pärlor" från barskåpet.
     Som den här flaskan. Svarta döden. Det är en vodka som Far köpte på Island 1990, och som han ännu inte velat/vågat öppna. Hur den står sig så här 19 år senare är ju lite ovisst - men visst skulle det vara roligt att prova en sipp. Bara namnet är ju frestande.




Däremot den här jäveln - den ställer jag mig lite mer tveksam till.
     Det är en rysk vodka som Far köpte av några sjömän för 100 år sedan. Känns väl si så där säkert, eller? Det kan ju för fan vara vad som helst. Man blir väl blind bara man luktar på helvetet. Allt känns livsfarligt med flaskan - etiketten, korken, nyansen, texten...allt.
     Nej, det får bli något att bjuda till personer som man inte tycker så mycket om.


     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0