En förlust med bitter eftersmak
Ikväll var det b-lagsmatch i Västerås mot VIK. Vi loosade med 3-1, efter att Stubben slagit in vår reducering i slutet av den andra halvleken.
Först och främst; VIK var bra. Inget snack om den saken. VIK-seger speglar matchen, men hade det inte varit för Kaggen i målet så kunde det ha blivit tvåsiffrigt. Han var riktigt jävla bra!
Det som gör mig förbannad är snacket efteråt.
Jag köper inte resonemanget om att "det är okej att förlora mot VIK eftersom att deras a-lag spelar i en division högre än vårat a-lag". Alla i laget var så imponerade över att VIK rullade bollen så bra till varandra och att de hela tiden var "fler spelare" än oss i deras anfall och att det var så jävla svårt att försvara sig mot dem. Men liksom, så här enkelt är det: om alla spelare håller "sin gubbe" i defensiven så kan de omöjligt bli fler än oss i deras anfall. Problemet var att alla inte gjorde det. Många kämpade och slet jättebra - men tack vare att vissa inte gjorde det så är det självklart att de får övertag i antalet spelare.
Fan så irriterande det är med spelare som inte tar i. Det kan gå hur jävla illa som helst - men man kan i alla fall kämpa. Man kan i alla fall försöka. Vi ska föreställa ett lag, och det känns så tröstlöst när vissa spelare springer livet ur sig medan andra bara tassar omkring. Jag hatar sådan skitstil!
Om vi ändå har åkt till Västerås en måndagkväll så kan man väl lika gärna försöka göra det bästa av det - annars känns det ju som att man åkt i onödan. Jag blir helt galen på spelare som tar b-laget med en klackspark. Som ett "nödvändigt ont". Som någonting som egentligen inte spelar så stor roll.
Då är det bättre att köra med juniorer, som kämpar och sliter och försöker. Alla juniorer som varit med i b-laget i år, i såväl träningsmatcher som seriematcher, har imponerat på mig med deras inställning.
Först och främst; VIK var bra. Inget snack om den saken. VIK-seger speglar matchen, men hade det inte varit för Kaggen i målet så kunde det ha blivit tvåsiffrigt. Han var riktigt jävla bra!
Det som gör mig förbannad är snacket efteråt.
Jag köper inte resonemanget om att "det är okej att förlora mot VIK eftersom att deras a-lag spelar i en division högre än vårat a-lag". Alla i laget var så imponerade över att VIK rullade bollen så bra till varandra och att de hela tiden var "fler spelare" än oss i deras anfall och att det var så jävla svårt att försvara sig mot dem. Men liksom, så här enkelt är det: om alla spelare håller "sin gubbe" i defensiven så kan de omöjligt bli fler än oss i deras anfall. Problemet var att alla inte gjorde det. Många kämpade och slet jättebra - men tack vare att vissa inte gjorde det så är det självklart att de får övertag i antalet spelare.
Fan så irriterande det är med spelare som inte tar i. Det kan gå hur jävla illa som helst - men man kan i alla fall kämpa. Man kan i alla fall försöka. Vi ska föreställa ett lag, och det känns så tröstlöst när vissa spelare springer livet ur sig medan andra bara tassar omkring. Jag hatar sådan skitstil!
Om vi ändå har åkt till Västerås en måndagkväll så kan man väl lika gärna försöka göra det bästa av det - annars känns det ju som att man åkt i onödan. Jag blir helt galen på spelare som tar b-laget med en klackspark. Som ett "nödvändigt ont". Som någonting som egentligen inte spelar så stor roll.
Då är det bättre att köra med juniorer, som kämpar och sliter och försöker. Alla juniorer som varit med i b-laget i år, i såväl träningsmatcher som seriematcher, har imponerat på mig med deras inställning.
Kommentarer
Trackback
