Jag ska nog lyckas

Matchdag, matchdag, matchdag. Lite pirr, lite förväntan, lite oro - mycket glädje!
     Jag har spelat mot FBK Karlstad två gånger, båda gångerna i division 3 för två år sedan. Första matchen, på bortaplan, förlorade vi med 4-1, men jag vill ändå minnas att jag var hyfsat nöjd med min egen insats.
     Senare på hösten hemma på Runevallen när det var dags att möta FBK igen så satt jag på bänken. Vi låg under i halvtid med 1-0, och då byttes jag in, tror det var istället för Steve. Det började kanon genom att Bulgaren kvitterade efter några sekunder, och i 89:e minuten avgjorde sedan Bot-mannen med sitt 2-1-mål.
     Själv hade jag gjort en fantastisk halvlek. Kanske att det är min bästa insats i a-lagströjan hittills. Jag glidtacklade, jag bröt, jag avstyrde farliga målchanser, jag sprang och sprang och sprang, och allting gick min väg. Det gick som på rulle. Efter matchen kom en efter en fram och berömde mig, till och med Dallas, och det kändes så jävla bra. Det kändes som att jag hade gjort någonting. Bidragit med någonting. Jag var delaktig.
     Men det var då. Idag är en annan dag. Men visst fan ska vi kunna vinna med 2-1 igen!