Så var det
24 glada själar satte sig på Birka-bussen i fredagseftermiddag för att avnjuta en seglats tillsammans över Östersjön, från Stockholm till Åland. Stämningen var på topp från början, och efter någon minut var resan invigd genom en skål i Jägermeister.
Längst inne i hörnet vid C-hytterna på däck 2 bosatte vi oss och från dörr till dörr hördes musik, skratt och galenskap. Jag och Kaggen delade hytt med El Decko och Berga, fast det var bara på pappret. Egentligen bodde alla med alla i alla hytter. Fråga bara de minst sagt måttligt roade städerskorna som på söndagen möttes av 15 grabbar i en och samma hytt. "UUUT! Vi har inte hela dagen på oss!" hördes titt som tätt från dessa charmanta damer. Och vi bara fnissade.
Majoriteten av oss hängde på discot längst upp, även fast dansgolvet där inte var mycket att hurra för. Ljust, klibbigt och mansdominerat var det gemensamma betyget efteråt, och det var ju lite synd. Men va fan, jag tror att de flesta hade jävligt roligt ändå.
Nu finns det även en video (ej i min ägo, dock) på en förfriskad Jonatan Björklund som springer runt som Kalle Anka i korridoren, med endast strumpor och skjorta på kroppen. Mina kallsipper var nämligen på rymmen, vilket var anledningen till denna händelse. Jag har inget emot att folk ser videon, jag kan inte säga att jag skämms för det - men däremot vill jag varna! Det är inte världens vackraste vinklar som jag visar upp, och det kan hända att man får men för livet om man tittar på det. Jag säger bara det.
Personligt sett så var resans höjdpunkt när jag och Tord svinade runt ute på däck. Har ni någonsin sett på Åland rakt framifrån mitt i natten? Det har jag och Tord gjort. Har ni någonsin stått och skrikit på Åland och folk runtomkring a'la Lasse Kongo mitt i natten? Det har jag och Tord gjort. Vi skrek och skrek och skrek ända tills vi blev hesa. Det var väldigt befriande. Sedan gick vi och snackade allvar.
Vi ställde oss och tittade på månen, och vi såg på hur den speglade sig i vattenytan. Det var på många sätt förtrollande. Tord sa: "Kolla på den. Ser du? Den hånler mot oss. Det är som att den inte vill se oss...men ändå är den där. Det är så jävla vackert". Det var på den nivån vi befann oss då. Det var en jävligt bra stund på resan.
När vi sedan kom ner till de andra så undrade de vart fan vi hade varit, och tydligen hade vi varit bort en timme. Så då körde vi racet de sista timmarna innan discolamporna slocknade, och sedan fortsatte festen downstairs.
Morgonen efter var det precis som att vi alla bara hade tagit en powernap, och snart var vi tillbaka där vi slutade kvällen innan. Det är konstigt hur länge man kan hålla på och dricka under en resa utan att bli helt väck. Det var bara att upprätthålla, upprätthålla och upprätthålla. Det är konsigt, det är alltid så på resor.
På bussresan hem var sedan humöret hyfsat på topp hos de flesta, och tanken var också att vi skulle fortsätta sedan när vi kom hem, med destination Harrys. Så blev det, fast ändå inte. Det blev Harrys, men inte för alla. Det blev nämligen bara jag, Kaggen och Tord. The last men standing. Alla andra var trötta. Sedan kom Bläckfisken också, som denna kväll förvandlades till en ny karaktär vid namn Militären. På Harrys var det Halloween och under kvällen träffade jag på bland annat Hellraiser-mannen, DET, Scream-mannen och Dracula. Hellraiser-mannen var så jävla äcklig att jag inte ens vågade gå förbi honom. Annars var det sådär, som vanligt.
Aja, så var det i alla fall. Det var länge sedan jag hade en tvådagars, man måste nog gå tillbaka till Riddarnas tidiga år då, men nu så här efteråt så kan jag konstatera att "I still got it".
