Harkel
Bra dag idag. Fredag. En dag att längta till hela veckan. Men när längtan slår, vad finns då kvar? Ingenting, just nu.
Men min lilla baby är fortfarande min baby. Mer än någonsin. Kärlek som består i 3 år, det är ingenting annat än kärlek. Tänk att efter 3 år få höra kommentarer som "Hej då. Vi syns igen nån annan gång" när man går hem. Precis som att det är första gången gången vi träffats. Varje dag är som första gången, och det är så fint.
Annars slår det mig hur profilfattig Idol 2009 är. Det är ingen som sticker ut, varken personlighetsmässigt eller kvalitémässigt. Inte ens rastaflätor-tjejen längre. Det enda som är värt är att Tove är så het. Men inte ens det är lika intressant längre.
Behöver nån som behöver mig.
Har grävt ner mig i ord, meningar, uttryck, känslor, rop, hälsningar, frågor och förklaringar för att försöka hitta inspiration - och det har varit väldigt lustfyllt. Jag ser fram emot att fortsätta.
Jag fortsätter gräva i bloggen. Många saker man glömt bort dyker upp igen. Tänk vad mycket man glömmer. Det är först nu jag förstår hur mycket vi umgicks förr, vi Riddare. Det var verkligen hela tiden. Det känns konstigt att "återuppleva" allt det där igen. Nu när vi inte umgåtts på snart 1 år så känns denna tid som en evighet sedan. Som att det nästan aldrig har hänt.
Håll ut, jag behöver dig. Håll ut, stå ut med mig. Stå ut med mig, jag behöver dig.
Jag kommer ihåg första gången, hon grät. Jag kommer ihåg andra gången, hon skrattade och jag kastade upp henne i luften. Jag kommer ihåg tredje gången, hon sa: "Jag tycker om dig, Jonatan". Jag kommer ihåg allting. Sånt som betyder någonting, det kommer jag ihåg. Och nån gång ska jag säga: "Vill bara att du ska veta att jag tycker om dig också". För snart ses vi aldrig mer.
Om jag fick sjunga världens bästa låt i Idol så skulle jag inte sjunga Wonderwall, jag skulle sjunga Här kommer lyckan för hundar som oss.
Och om jag fick drömma lite så skulle jag ligga på stranden och skriva nu.
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?
För övrigt så läste jag en krönika av Fanny Gunnarsson i Bärsingen idag. Det handlade om att blogga. Hon har bloggat i 4 år, och på den tiden knåpat ihop lite drygt 1300 inlägg. Jag har bloggat i 2 år och fått ihop 2118 inlägg. Jag vet, det är ingen tävling och jag känner ingen som helst glädje eller stolthet över det. Jag kände bara en stark lust om att upplysa er om det.
Men min lilla baby är fortfarande min baby. Mer än någonsin. Kärlek som består i 3 år, det är ingenting annat än kärlek. Tänk att efter 3 år få höra kommentarer som "Hej då. Vi syns igen nån annan gång" när man går hem. Precis som att det är första gången gången vi träffats. Varje dag är som första gången, och det är så fint.
Annars slår det mig hur profilfattig Idol 2009 är. Det är ingen som sticker ut, varken personlighetsmässigt eller kvalitémässigt. Inte ens rastaflätor-tjejen längre. Det enda som är värt är att Tove är så het. Men inte ens det är lika intressant längre.
Behöver nån som behöver mig.
Har grävt ner mig i ord, meningar, uttryck, känslor, rop, hälsningar, frågor och förklaringar för att försöka hitta inspiration - och det har varit väldigt lustfyllt. Jag ser fram emot att fortsätta.
Jag fortsätter gräva i bloggen. Många saker man glömt bort dyker upp igen. Tänk vad mycket man glömmer. Det är först nu jag förstår hur mycket vi umgicks förr, vi Riddare. Det var verkligen hela tiden. Det känns konstigt att "återuppleva" allt det där igen. Nu när vi inte umgåtts på snart 1 år så känns denna tid som en evighet sedan. Som att det nästan aldrig har hänt.
Håll ut, jag behöver dig. Håll ut, stå ut med mig. Stå ut med mig, jag behöver dig.
Jag kommer ihåg första gången, hon grät. Jag kommer ihåg andra gången, hon skrattade och jag kastade upp henne i luften. Jag kommer ihåg tredje gången, hon sa: "Jag tycker om dig, Jonatan". Jag kommer ihåg allting. Sånt som betyder någonting, det kommer jag ihåg. Och nån gång ska jag säga: "Vill bara att du ska veta att jag tycker om dig också". För snart ses vi aldrig mer.
Om jag fick sjunga världens bästa låt i Idol så skulle jag inte sjunga Wonderwall, jag skulle sjunga Här kommer lyckan för hundar som oss.
Och om jag fick drömma lite så skulle jag ligga på stranden och skriva nu.
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?
För övrigt så läste jag en krönika av Fanny Gunnarsson i Bärsingen idag. Det handlade om att blogga. Hon har bloggat i 4 år, och på den tiden knåpat ihop lite drygt 1300 inlägg. Jag har bloggat i 2 år och fått ihop 2118 inlägg. Jag vet, det är ingen tävling och jag känner ingen som helst glädje eller stolthet över det. Jag kände bara en stark lust om att upplysa er om det.
Kommentarer
Trackback
