Jag ska nog lyckas

Vi grejade en utgång ändå. Vi drog hem till Påven där vi fick sällskap av Tord, Bruce och Blondie Bubble Boy.
    Det blev en uppvärmning som gick i kunskapens tecken, då vi körde Geni-frågor till varandra där det gällde att vara snabbast att svara på frågan. Svarade man fel fick man klunka eller ta "kvitt eller dubbelt" och...ja, det var väl kul.
     Måste säga att jag blev överraskad, och imponerad, över Tords kunskaper. Karln är ju riktigt allmänbildad! Jag skulle nog tamejfan ringa honom om jag var med i Postkodmiljonären och skulle behöva ha hjälp.
     Sen blev det Harrys för mig, Påven, Tord och Danskungen. Det var lite bättre än "sådär", kan man säga. Jag kom inte riktigt igång, men det var ok.
     En sak upptäckte jag igår. Jag kan inte dansa längre. Så fort jag närmar mig dansgolvet så drabbas jag av tvivel, och jag backar allt som oftast därifrån. Så har det inte alltid varit. Förr kunde jag dansa hela kvällen, även fast jag inte kan dansa. Men nu känns det bara...mjäh. Det blir så fånigt att stå där och försöka se bra ut med armarna och köra sexiga rörelser med kroppen. Det slutar alltid med att jag står där och trampar med fötterna upp och ner.
     Nej, den enda platsen jag trivs på är schlagergolvet. Där behöver man inte dansa, det är bara att snurra och veva och hoppa och skrika med i låtarna. Jag tycker om när det är lite skitigt sådär, när man får knuffar i ryggen och kastas hit och dit, trampar på glasbitar och lägger armarna om varandra. Som på schlagergolvet. Men det tycker inte Danskungen om. Han vill dansa sexigt och seriöst - och det gör han bra. Jag är lite avundsjuk på honom för det, att han inte skäms när han står där.

Till sist kan jag inte förstå vilka kommentarer det är som jag inte har svarat på? Jag har kollat, och hittar ingenting.
    Sen är det ganska svårt att vara "rolig på telefon" när man står i en barkö eller ute på dansgolvet. Det är lite halvklurigt.