Kap. "Macken" 4/7
"Det var nästan enbart vi Västerbarn som vistades där nere på Macken. "Västerbarn" var ett begrepp som kom ifrån skolan, då det fanns två stycken lågstadieskolor i Kungsör. Antingen gick man på Västerskolan eller så gick man på Hagaskolan som låg på östra sidan, "Den andra sidan", av byn. Därav fick man etiketten Västerbarn eller Österbarn, och det hängde sedan med. När man väl blivit stämplad som Väster eller Öster så fick man leva med det livet ut, oavsett hur mycket man flyttade runt och rörde på sig.
Egentligen är det märkligt hur en liten ort som Kungsör, en droppe i det avlånga havet Sverige, på 8000 invånare kan bli indelat i två läger. I folkmun hette det att Drottninggatan, som går som en slingrig spricka igenom hela Kungsör, utgjorde gränsen mellan Öster och Väster. Drottninggatan var våran osynliga Berlinmur.
Det kändes alltid när man var på den östra sidan. Som att man inte var hemma. Skogen på andra sidan såg inte ut och doftade inte likadant som på våran sida. Man visste att man bara var där tillfälligt, på besök, och att man tids nog skulle vända hemåt igen. Det syntes också alltid när en person från andra sidan var över. Det liksom lyste om den, och folk stirrade och pekade.
Österbarnen hade sin egen variant av Macken - och det var Skillingeaffären. Den stängde dock redan 21.00, så den platsen var oftast obemannad och blev därför lite mer laglös, vilket medförde mer våld och vandalism än vad det var hos oss ute vid Macken.
Dock blev det aldrig några stridigheter mellan oss Västerbarn och Österbarnen. Vi var alla lika mycket värda och det var inte ens någonting vi tänkte på. Vi var allihopa sömnlösa som drev runt på sömnlösa gator. Det enda som skiljde oss från varandra var att vi bodde på varsin sida av Kungsör."
Egentligen är det märkligt hur en liten ort som Kungsör, en droppe i det avlånga havet Sverige, på 8000 invånare kan bli indelat i två läger. I folkmun hette det att Drottninggatan, som går som en slingrig spricka igenom hela Kungsör, utgjorde gränsen mellan Öster och Väster. Drottninggatan var våran osynliga Berlinmur.
Det kändes alltid när man var på den östra sidan. Som att man inte var hemma. Skogen på andra sidan såg inte ut och doftade inte likadant som på våran sida. Man visste att man bara var där tillfälligt, på besök, och att man tids nog skulle vända hemåt igen. Det syntes också alltid när en person från andra sidan var över. Det liksom lyste om den, och folk stirrade och pekade.
Österbarnen hade sin egen variant av Macken - och det var Skillingeaffären. Den stängde dock redan 21.00, så den platsen var oftast obemannad och blev därför lite mer laglös, vilket medförde mer våld och vandalism än vad det var hos oss ute vid Macken.
Dock blev det aldrig några stridigheter mellan oss Västerbarn och Österbarnen. Vi var alla lika mycket värda och det var inte ens någonting vi tänkte på. Vi var allihopa sömnlösa som drev runt på sömnlösa gator. Det enda som skiljde oss från varandra var att vi bodde på varsin sida av Kungsör."
Kommentarer
Trackback
