Jag ska nog lyckas

"Röda minnen, det är allt vi har kvar. En smak av saltvatten och en nattlig promenad. Genom lyxhus och en slingrig ocean av sand, sten och tall.
     Minns du vad vi sa om att bara dra? Men du fann det, den trygghet du ville ha. Och det var inte jag. Som ett askfat släckte du det som brann. Som på nålar tog du allt och försvann.
     Sanningen om dig, vad är den? Det går så långt tillbaka att jag snart glömt bort varför jag började älska. Har sanningen blivit en lögn?
     En glimt av hud i ett sprucket badhus var det närmaste vi kom. Du var punk när jag var pojkband, och även fast jag hårdnade med åren blev jag aldrig din vän.
     Minns du vad du skrev, en fredagkväll i februari? Men jag var inte redo för de orden, jag bara skrattade ett svar.

Och när jag ser mig själv i spegeln ser jag alltid någon jag tycker om. Hur kan det vara som så att ingen annan ser det jag ser? Om jag skyddar mig själv mot smärta genom att göra mig osynlig, hur kan det då göra så ont?
     Jag ville skydda dig, men det var ingenting du bad om. Och när du ber om min hjälp så kan jag ingenting göra. Det är tvångstankar i en radiostyrd pojkes hjärna.
     Ditt liv har kantats av problem, ändå står du här idag rakare och starkare än någon annan. Mitt liv har varit enkelt som i en komedi - nu ligger jag här och krälar och går sönder.
     Det behöver kanske göra ont ibland.
     Det behöver kanske göra ont ibland.
     Det behöver kanske göra ont ibland.
     Det behöver kanske göra ont ibland.
     Det behöver kanske göra ont ibland.
     Det behöver kanske göra ont. Ibland."