Jag ska nog lyckas

"Det här är min stad, men jag tappar en bit varje dag. Snart har jag tillräckligt lite kvar för börja leta efter någonting nytt. 
    Grå gardiner. Eller är det dagen jag ser? Jag bygger vingar för att flytta söderut. Med det gråa kommer längtan. Karavanen rör sig sakta framåt. Den otroliga vandringen del 3.
    Vi måste skynda. Vi är inte gamla än, men vi blir äldre och det är inte alla som blir gamla.
    För lite sex, drugs & rock'n'roll. För mycket blockflöjt och hemläxa. För många tider att passa. Jag har samlat på förtroenden och varit duktigast i kön. Den prydligaste stjärngossen. Nu är det dags att tända eld på stjärnan. När de andra rev ner murar stod jag bakom träd. Rädd för det förbjudna, jag gick miste om allt det där som gör en starkare.
    Men jag har klarat av rövarnätterna. Allt det jag aldrig gjorde i tonåren har jag klarat av på 2 år. Snart finns ungdomen bara kvar på film och fotografi.
    Och jag somnade längs vägkanten på motorvägen i Halmstad. När polisen frågade vart jag var på väg svarade jag: "Hem". Ibland tror jag att jag fortfarande irrar runt, på väg hem.
    Hur kan man känna sig ensam i en lokal med 100 andra?
    Men jag vet en vän som är lika blåögd som jag. Vi borde passa bra ihop. Min Maria, en prom queen med hål i klänningen. Svarta ögon, med hjärta byggt för två. Eller flera.
    99 tog han din oskuld. Den får du aldrig tillbaka igen.
    Det du saknade var jag beredd att ge. Men du frågade aldrig, och jag stod snällt bredvid. Vassa nålar, en för varje gång du blundade för mig. Fyller glasen, men inga glas kan fylla dig. Ingenting kan fylla platsen efter dig.
    Jag minns en gång. Det känns som igår, men det var sent 90-tal, då när Fila var som störst. Ett diskotek på Whalewood street. Hög musik och epilepsiljus. The Roof is on fire. Sista dansen nalkades och vi satte oss på bänken ute på grusplanen. Det var stjärnklart den kvällen, såklart. Jag vet inte hur länge vi satt där och kollade upp i himlen, men det kändes som hela natten. Jag minns inte vad vi pratade om, men jag minns att jag njöt. Det blev ingen sista dans. Inte den gången heller.
    Om jag blundar ser jag alltid en fantasi, en önskning, en dröm. Hjärtat bankar, snart slår det hål på nåt inuti. 10 år nu, och jag har aldrig varit äldre än så här. Hjärtat värker, och inga tabletter kan nå dit.
    Inga fjärilar längtar ut lika mycket som jag. Snart är solen en vän i horisonten. Vi möts där. Jag ser på framtiden genom skitiga linser. Den är smutsig och oviss.
    De sa: "Skyll dig själv, skyll alltid dig själv". Jag skyller på mig, skyller allting på mig.
    Har jag lämnat dig? Nu lämnar du mig."