Min bok

Nu har det gått ett år - och ni kanske tänker "Hur blir det med den där jävla boken egentligen?". Mitt svar: Den lever i allra högsta grad.
     Dock ska jag erkänna att det inte gått så enkelt och smärtfritt som jag från början trodde. Jag har gett upp många gånger, och kommit tillbaka.
     Jag var väl lite naiv när jag satte mig den där första dagen i lägenheten i Bergen för ett år sedan. Jag trodde nog att det bara var att sätta sig ner och skriva lite - och sedan skulle det bli en bok. Jag som hade haft MVG i svenska från åttonde klass till tredje ring skulle väl inte ha några problem med att plita ner en historia lite snabbt?
     Jo. Det hade jag.
     Jag började skissa på någonting som skulle kunna bli en roman där uppe i den ljusa, men tomma och ensliga, lägenheten uppe bland bergen i Bergen. Dock insåg jag snart att det inte höll. Det var åt helvete dåligt. Jag lät mig påverkas av ett sprucket hjärta och en saknad efter en vän som jag aldrig mer skulle få se. Det var kärlek och sorg på samma gång, och det gjorde mig inte gott.
     Men sedan på våren, hemma i Sverige, började det gå lättare med skrivandet. Jag var en historia på spåren och skrev och skrev och skrev. Sedan kom sommaren, och med den andra yttre saker som kom att påverka mig annorlunda. Det fick mig också att börja skriva om "fel saker" - samtidigt som en ny historia växte fram.
     Det var några risiga månader mellan sommaren och hösten, men tids nog kom jag underfund med saker och ting. Det var först då jag visste hur min bok skulle bli. Där någonstans är jag nu.
     Man kan väl säga att det blivit 3-4 böcker under årets lopp, men faktum är att det funnits som en röd tråd genom de allihopa, och därför har jag kunnat plocka och väva samman mycket av matrialet från alla historierna. Texterna som publicerats här på bloggen är därför sånt som definitivt kommer med i boken, sånt som kanske kommer med och sånt som definitivt inte kommer med.
     Jag kan idag inte säga när boken är klar. Saker och ting påverkar mig hela tiden. Mellan tummen och pekfingret kan jag väl säga att lite mer än hälften är färdig. Tanken var ju att kunna åka iväg några månader efter nyår och skriva klart det, men vi får väl se hur det blir med den saken nu. Det är fortfarande förhoppningen, men just nu är det lite grumligare på den fronten.
     En sak är i alla fall säker; jag kommer att bli klar med den här boken. Hur lång tid det tar och vad som händer när den är färdig...ja, det vet jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0