Mjäk...

Lite halvblek gala i år va? Länge sen det var hett på riktigt börjar jag tycka.
    Man avverkade vinnarna som lotto-vinnare och det känns som att hela galan är en lång transportsträcka mot Guldbollen - och när det är lika ospännande som i år så är det verkligen ointressant.
    En sak högg dock till - och det var när Klas Ingesson äntrade scenen. Det mottagandet...det var känslomässigt. När sedan Pontus Kåmark zoomades in i publiken med tårarna rinnandes nerför kinderna, ja då brast det även för mig.
    Men nåt som stör mig så inåthelvete är det här med alla stående ovationer. Tony Andersson förde ju en egen liten kampanj mot filmare som hette "Stå upp". Kanske dags att starta en egen som heter "Sitt ner". Jag menar, ok när det handlar om en gammal VM-hjäte som Klas Ingesson som kämpat, och kämpar, mot cancer, eller Henke Larsson som avslutar en 17 år lång och framgångsrik karriär...men när man ger stående ovation till Caroline Seger som vinner Diamantbollen och Zlatan som vinner Guldbollen för fjärde gången - då blir det ju löjligt. Snacka om att ta bort det vackra och värdiga i stående ovation. Det gäller Guldbaggen, Grammis och Idrottsgalan också.
     Sedan är ju Kents senaste verkligen ett sömnpiller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0