Vissa saker förändras aldrig
Den första snön brukar vara magisk. Varenda år, ända sedan jag var väldigt liten, så har jag alltid upplevt den första snön som...ja, ett slags mirakel. Det är precis som ett väderfenomen, någonting som inte borde vara möjligt. Snöflingor från himlen, liksom. Efter 23 år tycker jag fortfarande att det är lika vackert och som hämtat från en sagobok. Jag står alltid där lika fötrollad och hänförd.
Därför blev jag mycket besviken när det nu på morgonen började blåsa ner små fjuttiga snökorn som mest liknade en sandstorm. Det piskade i ansiktet och det var inte sagoboksaktigt på något sätt. Det var fult.
Men jag vet inte - är det snö? Jag väljer nog att tycka att det inte är det. Det är inte värdigt. Därmed har den första snön inte fallit än, och därmed har min bild av det underbara och vackra inte ändrats.
Jag lär mig aldrig. Jag lär mig aldrig att jag efter ett tag, efter julen, inte tycker om snön ett endaste dugg. Den första snön är ändå något speciellt. Jag väntar fortfarande.
Därför blev jag mycket besviken när det nu på morgonen började blåsa ner små fjuttiga snökorn som mest liknade en sandstorm. Det piskade i ansiktet och det var inte sagoboksaktigt på något sätt. Det var fult.
Men jag vet inte - är det snö? Jag väljer nog att tycka att det inte är det. Det är inte värdigt. Därmed har den första snön inte fallit än, och därmed har min bild av det underbara och vackra inte ändrats.
Jag lär mig aldrig. Jag lär mig aldrig att jag efter ett tag, efter julen, inte tycker om snön ett endaste dugg. Den första snön är ändå något speciellt. Jag väntar fortfarande.
Kommentarer
Trackback
